Göteborgsposten – 2 februari 1869, sida 1

son i försvarsutskottet. Beträffande särskildt den förstnämndes inzättande i utskottet, så torde denna utmärkelse för honom vara föga angenäm, och från landtmannapartiets sida just icke vittna om takt, när man ihågkommer den ställning, på half krigsfot minst, som han vid förliden riksdag intog gentemot krigsministern. I fjor väcktes inom Första kammaren 91, men i år ha endast 50 motioner der blifvit väckta. Med undantag af några få, äro alla de öfriga af sådan beskaffenhet att de afse vigtiga frågor. Andra kammaren åter utmärker sig äfven i år för sin stora, man kan säga vidunderliga motionsproduktivitet. De väckta motionernas antal uppgår till 339, säger trehundratretionio. Lejoninnan föder ju under hela sitt lif endast 8 å 10 ungar, vissa flugarter lägga deremot ända till 6,000 ägg. Det är otvifvelaktigt att ibland dessa 339 motioner äro åtskilliga af ganska stor vigt; men med flertalet är förhållandet icke så, och ganska många, alldeles för många, äro så underhaltiga och vittna om så stor brist på sakkunskap och omdöme, att do i detta afseende med full rätt kunna benämnas häpnadsväckande. De äro — för att begagna ett uttryck i en bokanmälan — besriade från all barlast af nedtyngande lärdom, ja, hvad värre är, de sakna all barlast. Men förklaringsgrunden till denna produktivitet är, som jag redan förut antydt, denna komiska åtrå hos motionärerna att göra sig bemärkta, icke inom riksdagen, utan hos sina valmän, och det är påtagligen derföre som en tyst öfverenskommelse nu träffats i Andra kammaren att vid denna riksdag, början af slutet, icke slagta någon motion, utan öfverlomna dem alla till vederbörande utskott, för att efter vederbörlig dödsberedelse med mera solennitet afrättas i kammaren, hvarvid motionären begagnar tillfället att sjelt hålla liktalet. Bland de i alla afseenden storartade motionerna vid denna riksdag ställes utan gensägelse i första rummet landshöfdingen grefve Erik Sparres, om antagande af ett nytt jernvägsbyggnadssystem. Förslagets hufvuddrag äro, att elfva nya banlinier, alla belägna söder om Dalelfven, skola godkännas; att utförandet af dessa banlinier öfverlemnas till ett bolag, som derföre anskaffar tillräckligt kapial; att banbyggnaderna utföras mot på förhand betingadt pris, ej öfverstigande det som svaten i medeltal hittills för dylikt arbete utg fvit; att arbetet kontrolleras af vägoch vattenbyggnadsstyrelsen; att i liqvid för utförda bandelar skall emottagas statens fyrtiå. iga amorteringsoblgationer, till hvars förräntande och amortering under 40 år fastställes en årlig annuitet af sex proc, stigande högst ull 3 mill. rdr årligen, oberäknadt inkomsten at de banor som komna att anläggas; eller, om detta förslag icke antages, räntegaranti under 40 år till ofvan angifna belopp åt ett bolag, som ville anlägga och underhålla trafiken å dessa elfva banlinier, hvilka etter 40 års förlopp skulle i fullt brukbart skick tillfalla staten. Detta förslag, ett samarbete af flera utmärkta och förtänksamma män, föll ned som en bomb midt i riksdagen. Det väckte ett ofantligt uppseende, icke minst i Andra kammaren, den stora representationen för — modlosheten. Grefve Sparre är menniskokännare; han förstår rätta sättet att vädja till intressona, och det är dessa i utsträcktaste skala, som han anslagit med tolfmannakralt. Besinna blott: elfva nya banlinier, så utlagda, att jag ej tilltror mig uppgitva huru många lokala intressen blifvit försatta i lifligaste rörelse; vidare att all materiel uteslutande skulle beställas hos svenska verkstadsegare och fabrikanter ); vidare att ingen al s aten aflönad jernvägsstyrolse erfordrades — kontrollen vid arbetet skulle utöfvas af väg och vattenbyggnadsstyrelsen, väl icke precist utan ersättning af staten, men i alla sall mera som en rekreation, än för godtgörelsens skull; ) Hvarföre ej äfven lofva att allt lysämne skall tagas af de inhemska bergoljekällornas flöden?