Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Emellertid, inföll den unge polisagenten, har jag ögon, jag har sett dem... — Ah!... jag glömde en sak, utropade den gamla qvinnan. Ifrågavarande natt ringde man verkligen på här. Jag drog tillbaka portsnöret och lyssnade... ingenting. Då jag hvarken hörde någon tillsluta porten eller stiga uppför trappan, sade jag för mig sjelf : Godt! en spektakelmakare som vill spela mig ett spratt. Men ni förstår att porten ej kunde stå öppen för den förstkommaude. Jag tog derföre en underkjol på mig och gick ut. Hvad får jag väl se? ... två skuggor skymta fram och slå igen porten midtför näsan på mig. Jag drog på portstringen för min egen räkning och sprang ut på gatan ... IIvad ser jag der?... Två qvinnor springa sin väg!... — I hvilken riktning? ... — De sprungo åt rue de Varennes till. Lecoq hade fått de upplysningar som här stode att erhålla; han tog ett artigt afsked af portvakterskan, hvars hjelp han ännu en gång kunde behöfva, och återvände till vagnen. ) Forts. fr. N:o 23.