Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 1

AtTARC IUIUD A4UA I PR 409 — a lir kanske millionär på kuppen, men det må ngen missunna honom, det händer icke ofta våra dagar och framför allt i vårt land att n uppfinnare sjelf får njuta frukterna af sina orskningar, sina mödor. I dessa dagar har ett upprop till barmsertighet, till medlidande med at hungersnölen hotade bröder gått ut öfver hela Sverige. Vi äro förvissade om, att det skall vinna gendang i hvarje svenskt bröst. De betydliga summor, som redan tecknats inom vårt samsälle och som antagligen ytterligare skola inlyta till den här bildade nödhjelpskomitån, lo från alla orter ingående underrättelserna m dylika komiters bildande, om anordnande af sällskapsspektakler, bazarer, lotterier, ja, till och med maskerader för samma goda ändamål, vittna om att välgörenhetens dygd ännu oförminskad fortletver i Norden. Lycklig hvarje menniska som fattat betydelsen af det vackra uttrycket Åden som hjelper den nödställde, sätter in sitt kapital i himmelens sparbanke, lycklig hvar och en som icke sluter till sitt bjerta, när barmhertighetens engel står utanför och klappar på! Carlsdagen ingick i år med månförmörkelse, hvilken företeelse dock på Göteborgs horisont icke kunde noggrannt observeras, tack vare den mulna väderleken. Dagen slutade dock mera briljant, ty efter hvad man försäkrat oss lärer Börsbalen ha varit syperb. Alla damer fingo dansa, n.b. alla som ville det, ergo voro de helåtna och mera behöfves ju icke för att en bal skall vara riktigt rolig. På Stockholms ordenshimmels horisont var stjernfallet denna gång nästan omärkligt. Skulle man äfven i detta fall vilja följa principen: den största sparsamhet bör iakttagas?... Vän läsare, äfven om du, som vi hoppas, byllar samma goda princip, så tro vi dock icke att du skall behöfva ångra en liten utgift på 50 öre för tillträdet till hr Eckenraths Utställning af stereoskopiska glasfotografier. Sjelfva utställningen är af samma art som den Lauska, dock med den skillnaden att hr Eckenraths fotografier synas oss nästan ännu tydligare. De framställda vyerna behandla företrädesvis Pariserutställningen 1867, om hvars ofantliga dimensioner och intressanta detaljer man får ett ganska tydligt begrepp. Synnerligen beundransvärda förefalla oss framställningarne af utställningens konstgallerier, afdelningarne för kristalloch glasvaror, maskinafdelningarne m. m. Hr Eckenraths utställning erbjuder jemväl vyer af andra ställen och orter, samtliga utförda med stor finess och framkallande en illusion som närmar sig verkligheten, så mycket som möjligt. Efter hvad vi förnummi; lärer hr E., som är stadd på resa till Köpenhamn qvarstanna här endast någon kort tid. Nya Teatern står tillsvidare öde och tom, väntande på att snart få återljuda af tonernas och Tassos förenade språk. Dessförinnan torde dock Mindre Teaterns ungdomliga sällskap komma att några gånger der uppträda, enär nemligen dir. Rohde är betänkt på att i nästa vecka gifva några föreställningar derstädes. I Tisdags var det åter samma lif på Mindre Teatern som i fordna dagar. Salongen var i det närmaste fullsatt och stämningen blef allt muntrare ju längre det led på aftonen. I första stycket Sardous ÅFörbjuden tfrukt eröfrade m:ll Aberg redan vid sin första ontrå publiken med storm och utvecklade under pjesens gång så mycken liflighet, så mycket behag, att troligen mer än en af åskådarne gerna skulle ha velat följa den olycklige La Rosiere på hans äfventyr, äfven med risk att liksom han göra sig skyldig till 147 års straffarbete på galörerna och 25 års polisuppsigt. Hr Holmqvist gaf visserligen icke fullt så mycken karakteristik åt La Rosieres roll, som hans företrädare, hr Otterström, men öfverträffade honom i hvmist etyrka. Frnarne Tillyren och Fornell fyllde sina underordnade roller oklanderligt, hvaremot hr Tirander var för litet parisare och hr Ullberg för mycket — hr Ullberg. Drillns operett, denna perla på Rohdeska repertoiren, är ett stycke som, tack vare sin förträffliga bearbetning och småtrefliga musik, aldrig förfelar att väcka den mest ohejdade munterhet. Så äfven i Tisdags. Vi vilja dock varna fru Fornell för alltför mycket spel med publiken, på samma gång vi villigt erkänna, att rollens musikaliska del nu bättre än förut kom till sin fulla rätt. Hr Tivander hade för aftonen fallit på den föga lyckliga idben att förse den hederlige hr Kulander med en så grotesk mask, att karakteren blef hardt när osmaklig och äfven fru Tibell visade en viss benägenhet för att chargera sin obetydliga roll. Så simpel är väl ändå icke en husa i ett bättre hus. Hr Sjöberg spelade som vanligt jemnt och sansadt och hr Rohde är, som man vet, en oöfverträfflig Drilln. Denne skådespelare har genom sitt återgifvande af den nordiske Bacchi trogne tjenare och undersåte Lundström visat, att man kan vara mycket, mycket rolig utan att öfverdrifva. Följande på gatan upphittade koncept till ett kärleksbref ri den högre stilen har blifvit oss tillsändt till benäget införande i krönikan-. Vi villfara denna begäran med 1—-— Mm mm