Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 1

Hvem är det som kommer i flygande fläng utför Södra Hamngatan? Ah, det är vår gamle vän 2, som är ute och går. Hatten är djupt nedtryckt i pannan, händerna instuckna i bakfickorna och ansigtet till hälften begrafvet i en stor ytterhalsduk, öfver hvilken näsan pekar ut, som borsten utanför en småstadskryddbod. Hans lädergaloscher slamra muntert mot stenläggningen — vännen Z. är en man af den gamla, solida skolan, Ban tål inga nyhetsmakerier och hyser ett lika sublimt förakt för guttaperkagaloscher som for papperslöskragar. Från sitt observatorium mellan hattbrättet och ytterhalsduken har han redan fått sigte på oss och kilar emot oss med två apostla-hästkrafters hastighet. I hela hans apparition ligger detta något, som tillkännager, att man bar en nyhet att berätta och vår pligt, nyhetejägarepligt, likmätigt ila vi honom gladt till mötes. Se god dag! — Åh, god dag, min hedersbror, miserabelt väglag. — Treflig vinter, men det blir väl bättre längre fram. Nå har du hört talas om den stora komplotten? — Hvilken komplott? Berätta, jag vet om intet. Vännen Z. berättar och hans berättelse är ett nytt sorgligt bevis på huru otrogna tjenare kunna begagna sig af sitt husbondfolks godtrogenhet för att begå hustjufnad i en skala, som nästan kan kallas storartad. Vännen Z. gör sina reflexioner och försvinner. Vi fortsätta vår väg och komma ofrivilligt att tänka på civilingeniören C. D. Ekmans nya uppfinning af sotogån-kök, hvilka, enl. Dagens Nyheter, tills dato visat sig åstadkomma den odisputabla fördelen vatt kökslokalen, som nu medför en så jemförelsevis stor utgift, kan helt och hållet undvaras. Måhända skola de i en icke aflägsen framtid kunna utvecklas ända derhän, att köksorna?, hvilka, som man här ofvan sett, kunna Åmedföra! ännu större Åutgifter äfven kunna helt och hållet undvavaras. Våra måltider skulle måhända derienom bli enklare, men säkert också smakåra magoch kassaförhållanden vida