Göteborgsposten – 25 januari 1869, sida 1

I Lördags öfverlemnades till båda kamrarne 15 kongl. propositioner och skrifvelser; de vigtigaste bland de förra voro de ang. landtförsvarets organisation, om antagande af ny föreningsakt, samt om beviljande af brudgåfva till prinsessan Lovisa. I Första kammaren väcktes 3:ne nya motioner, neml. af d:r Ch. Dickson: om införande af progressiv beskattning, så att den som hade öfver 300 tillochmed 800 rdr inkomst skulle erlägga 1, proc., den som egde inkomster öfver 800 tillochmed 4000 rdr 1 proc. och den hvars inkomst öfversteg 4000 rdr 1 12 proc.; af samme motionär: om beskattning af den inhemska hvitbetssockertillverkningen; samt af hr Reutersvärd: om revision af lagstiftningen rör, fattigvården. I Andra kammaren väcktes af hr C. Treffenberg en motion om nedsättning af riksdagsmannaarvodet från 1200 till 720 rdr efter beräkning af 6 rdr pr dag. Såsom inledning till sin motion yttrade tal. följande: Då jag nu för första gången tager till ordet i denna kammare för att föreslå en ändring i den grundlag, hvars antagande jag efter mättet af mina krafter sökt motarbeta, torde det tillåtas mig att förut medelst några ord till protokollet få i korthet angifva mn ställning till denna grundlag, i bopp att kunna undanrodja hvarje tvifvelsmål, huruvida min mening med motionen kan vara, att söka befästa sakernas rya ordning, eller leda utvecklingen deraf i en upp: lösande riktning. Denna förmån torde desto hellre böra förunnas mig, som jag tillhör den politiska pariasklass, hvilkeus afsigter gjorts misstänkta inför landet och hvilken derföre och till följd af en lika enfaldig som lågsinnad agitation ännu till största delen befinner sig utestängd från den nya representationen. Jag skattar mig lycklig att härvid endast bebösva åberopa af mig redan löre representationssrägans lösning offentligt uttalade tänkesätt, då jag nemligen under de förberedande öfverläggningarne i ämnet hos rilderskapet och adeln yttrade, att, i händelse representationsförslaget segrade, min roll och alla deras, s m lika med mig ämnade bekämpa detsamma, blefve synnerligen latt, enär vi då måste foga oss i vårt öde och redligt uppfylla alla de pligter hvilka älades oss af de nya förbållanden, i hvilka vi inträdde; och ehuru jag fortfarande, liksom då, hyser den öfvertygelsen, att reformens genomförande var en riksolycka och i alla händelser ett oerhördt vågspel; ehuru jag, med hänsyn till den politiska fanatism, som frawtvang denna reform, bäfvar för den nemesie, som drager genom historien och på hvarje dess blad inskärper gudaordet, att, der menniskan sått kött, der skall hon icke af anda uppskära; ekuru jag tror att det svenska folket i full öfverensstämmelse med det tragiska grundderaget i dess lynne, som folkvisan med rörande naivetet skildrar, äfven denna gång (bytt bort guldbältet sitt emot ett par gamla vantar; och ehuru ändiligen mina motständares argumenter både före och efter reformen icke bereda mig någon förlågenbet, så gifves det dock ett argument inför hvilket äfven jag böjer mig, och detta uttalades af Svea rikes erkebiskop, då han under sista ståndsriksdsgen hemförlofvade sitt prosteständ. Vär Herre, yttrade han, har tillåtit detta ske; han har dermed haft sina ändamål, och hvilken af oes vågar förneka, att han häraf vill låta vägon välsignelse tillflyta oss-. En sådan tanke är väl skickad, att förjaga alla Vendeekänslor, att tukta alla sjelfviska förhäfvelser och att till medborgarens första pligt, allt för säderneslandet, återföra äfven det mot sakernas nya ordning mest upproriska sinne. Det är under inflytelson af sådana känslor och under medvetandet deraf, att äfven de sämsta samhänj,sformer kunna länge bestå och uträtta mycket godt, då de uppbäras af stora samfundsdygder, det är, säger jag under mitt medvetande häraf och under vädjande till dessa dygder, som jag nu går att äterupptaga en af hr Ridderstad under förra riksdagen till min glädje väckt, af konstitutionsutskottet till min förvåning afstyrkt och i begge kamrarne till min ledsnad fallen motion om nedsättning af riksdagsmannaarvodet. Talaren öfvergick derefter till en detaljerad motivering af sitt förslag, och sökte visa, att riksdags männens nuvarande arvode hvarken vore nödigt el!er behöfligt. Arvodet borde icke bestämmas så lågt, att det från deltagando i riksdagsförhandlingarne uteslöte något af de nödvändiga samhällsolemonterna. IIvilka äro då för närvarande dessa? Jo: först och främst jordbrukarne, och för närvarande, embetsmännen. Hvad beträffade jordbrukarne, så ville talaren fästa uppmärksamheten derpå att den tid, under hvilken riksdagen pågår, är den för jordbruket minst vigtiga. Visserligen försummades åtskilligt af de enskilda angelägenbeterna genom närvaron vid riksdagarna, men då de större jordbrnkarne vanligen hade inspektorer och de mindre rättaro oller befollningsmän, förmodade talaren att förlusten i antydda hänseendo icke skulle blifva större än att en ersättning af 6 rdr voro tillräcklig för dess betäckande. Den lilla industriens målsmän, handtverkarne, kunde icke ens med mikroskop upptäckas i den nya representationen, och hvad beträffade den stora industriens representanter, så vore det visserligen sannt, au nödvändigheten för dem att närvara vid riksdagen verkligen kunde medföra betydliga förluster. Men skilnden mellan det nuvarande arvodet, 10 rdr, och