Göteborgsposten – 25 januari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Åh! huru skulle det varit möjligt? svarade han. Käringen har ju sitt särskilda fångrum! Ack den otäcka pulverhexan ! Det har ej gått en timma förbi som hon ej tjutit och skrikit. I hela mitt lif har jag ej hört en sådan mängd vederstyggliga och gudlösa uttryck som dem hon undfägnat oss med. Taket skulle kunnat lyftas deraf. Tillochmed den druckne blef så förbryllad att han gick till judashålet i dörren till hennes fångrum för att tala med henne och förmå henne att tiga... Den unge polisagenten gjorde en så tydlig åtbörd af yrede att vakthafvanden trärtystnade. — Hvad är det åt er? stammade den senare. Hvarför blir ni ond? — Emedan, svarade Lecoq häftigt, emedan... Som han ej ville yppa den verkliga orsaken till sin vrede, inträdde han i vaktkontoret förklarande att han ville se fången. Lemnad allena började vakthafvanden i sin ordning alt svära. AYAt fr N:o 17 —