Göteborgsposten – 22 januari 1869, sida 1

innehålles i rapporten, sade han slutligen ... Hvem är författaren? Vreden gjorde Gevrol röd som en kokt hummer. — Författaren, svarade han, är en af mina agenter, herr Lecoq!... Se så, kom närmare så att man kan få se dig... Den unge polisagenten närmade sig med tillfredsställelsens smålcende på läpparne. — Min rapport är endast en redogörelse, min herre, sade han, men jag har vissa ideer... — Ni får säga mig dem då jag frågar er derom, afbröt domaren. Utan alt bry sig om den missräkning som afspeglade sig i Lecoqs ansigtsuttryck tog han ur sin sckreterares portfölj två formulärer som han ifyllde och räckte den till Gevrol i det han sade: — Här äro två inställelseordres. Låt hemta mördaren och värdshusförestånderskan på det vaktkontor der de äro inspärrade och laga att de bli förda till prefekturen, der de hemligen skola qvarhållhs. Sedan herr descorval gifvit denna oefallniag vände han sig till läkarne, då den unge polisagenten med risk att ånyo bli tillsnäst inföll: — Vågar jag anhålla att herr instruktionsdomaren anförtror mig detta uppdrag? — Omöjligt, jag kan behöfva er här, — Jag önskade det min herre, för att få samla vissa spår; ett tillfällo som aldrig erbjuder sig ..: