Göteborgsposten – 22 januari 1869, sida 1

vus vagus till hjertat från hjernan. Är intrycket starkt, kan det hända att hjertat stannar, annars går det blott långsammare. Men snart tröttnar vagus-, som alltid meddelar intrycket först, och nu tar nervkärlsystemet öfverhand, Härmed sammanhänger en annan sida al hjertats verksamhet. Man tager ofta ordet hjerta synonymt med känsla. Man säger hjertat slår af fröjd, sorgen ligger tung på hjertat o. s. v. Är detta blott fraser? Deltager ej hjertat i själens lif, klappar det ej annorlunda i sorg och i glädje, i kärlekens herdestund eller på den oficiella artighetens klockslag? Helt visst är detta en enkel sanning, som var känd bland alla folk långt innan vetenskapen fanns till. Emellertid är äfven hjernan beroende af hjertat. Från det senare till den förra går en blodström af sådan vigt, att om denna upphör att flyta, se vi ej mera till själen; det är nästan som om denna blott vore en dimma, hvilken hägrade öfver blodets vågor. Ett sådant själens försvinnande inträffar vid dåning, syncope. Från hjernan till hjertat gå å andra sidan en otalig mängd nerver, och om dessa hos de högre djuren afskäras, utvidgas hjertat så mycket, att det ej mera kan arbeta. Emellan bjernan och hjertat finnes således en cirkel at förändringar. Hvilket af dessa organer är nu den ursprungliga anledningen uwll dessa förändringar? Andan på denna trassliga härfva ligger utom organismen. Dagligen mottaga vi intryck utifrån. Dervid blitver, såsom nämnts, hjertats arbete först förminskadt, den blodström som sändes til hjernan, blir således älven svagare, och tanken förlorar sin kraft, ögat sin glans och kinden sin rodnad. Men nervcellsystemet tar åter öfverhand, ögat glänser åter, glödande bilder genomkorsa hjernan och fantasien flyger stark på sina brokigaste vingar. Ofta har det händt, att sorgebud förorsakat döden, ett plötsligt stillastående har då inträdt i hjertats rörelser, hvilka det sedan ej kunnat ätertaga. Detta händer så mycket lättare, ju svagare och blodfattigare organismen är. Dufvor, som man någon tid svält, ha dött blott man vidrört dem, så föga kraft har hjertat haft att återtaga sin efter det första intrycket hämmade rörelse. Man bör derföre försigtigt meddela svaga personer en sorglig underrättelse. — Vid ett glädjebudskap deremot saktas vil äfven i första vgonblicket hjertats slag, men snart ökas åter 1ess kraft och blodtilloppet blir starkare än örut. — Det gitves väl for öfrigt knappt två menniskor i verlden, hvilka på samma sätt reagera mot samma intryck, men finnas de, så genkänna de hvarandra omedelbart likt de våda päronhalfvorna i den orientaliska sagan Huru beroende man är af hjartat hans