Göteborgsposten – 22 januari 1869, sida 1

— Det är sålunda ni, sade han, som ledt denne sak på ett så förståndigt sätt? — På min ära, nej! svarade inspektören, jag är ej ett sådant snille, jag!... Jag nöjer mig med att berätta hvad jag uxptäcker och förklarar att jag vill bli hängd om alla fantasierna i dender rapporten finnas till på något annat ställe än i den persons hjerna som skrifvit den... Dumt prat alltsammans! ... Kanhända hyste han denna öfvertygelse, ty han tillhörde det slags folk som egenkärloken förblindar till den grad, att om sanningea sticker dem i ögonen så tillsluta de dem. — Emellertid, invände domaren, ha de qvinnor hvilkas spår finnas här existerat!... medbrottslingen som lemnat märken af sin rock på plankan är en verklig varelse . .. Detta örhänge är ett verkligt, ovedersägligt kännetecken ... — Allt detder, svarade Gåvrol, kan förklaras på ett mycket enklare sätt. Låt mördaren ha en medbrottsling — det är mycket möjligt. Att qvinnor voro närvarande är helt naturligt, öfverallt der skälmar finnas träffar man äfven på slynor. Beträffande diamanten, hvad bevisar väl den? ... Att dessa skurkar gjort ett godt kap, att de kommit hit för att dela rofvet och att delningen förorsakat gräl... Detta var en förklaring tillräckligt antaglig för att förmå herr dLscorval att öfverlägga en stund innan han fattade ett beslut. — Jag instämmer fullkomligt i det antagande som