Göteborgsposten – 22 januari 1869, sida 1

hvilken betecknar denna mörka affär som en strid mellan några eländiga gatstrykare. Anmärkningen var fullkomligt riktig. Kommissarien hade på sitt samvete att han legat qvar i sin varma säng och fullkomligt förlitat sig på Gvrol. — På morgonen, sade han undvikande, uppsatte jag on rapport om saken i öfverensstämmelse med mina första intryck ... de ha blifvit modererade af de ytterligare undersökningar som anställts så att... — Åh! afbröt domaren, jag gör er ej någon förebråelse, jag lyckönskar er tvärtom ... Man kan ej gå snabbare eller bättre tillväga. Hela denna uppsats förråder stort skarpsinne och resultaterna äro framställda med en sällsynt klarhet. och noggrannhet. Lecoq var utom sig af förtjusning. Kommissarien tvekade ett ögonblick. Frestelsen att taga berömmet åt sig och hålla god min var stor. Han motstod dock frestelsen, 35 han var hederlig karl och det misshagade honom för öfrigt alldeles icke att sätta GCvrol i skuggan. — Jag får bekänna, sade ban slutligen, att äran af denna undersökning och rapporten derom alldeles icke tillkommer mig. Hvem skulle den då tillkomma om ej inspektören vid säkerhetspolisen? Så tänkte herr dEscorval något öfverraskad, ty de tillfällen då han användt Gåvrrol hade ej gifvit honom anledning beundra dennes snille isynnerhet i fråge om uppsättandet af rapporter.