Göteborgsposten – 22 januari 1869, sida 1

———— — ALAA Stendahl, Rosenquist, Grenander, Engman och Åke Andersson. Andra kammaren utsåg äfven i Onsdags Kanslideputerade, neml. hrr Leffler och Sjöberg. I öfrigt förekom intet anmärkningsvärdt förutom det att inom Första kammaren hr L. T. Almqvist, som invalts till ledamot uti konstitutionsutskottet anhöll att få afsäga sig detta förtroende, hvilket han ansåg det ej tillkomma sig att emottaga, då, för den händelse riksrätt ifrågakomme, han, såsom president i Svea hofrätt, måste uti riksrätten fungera som ordförande. Grefve af Ugglas och hr Iallenborg kunde ej för sin del godkänna det skäl, som af hr Almqvist lagts till grund för afsägelsen, hvaremot grefve Lagerberg fann detsamma fullt befogadt. Emellertid afgjordes genom votering med 86 röster mot 21, att hr Almqvist skulle såsom ledamot uti konstitutionsutskottet qvarstå. Andra kammaren antog i Onsdags ytterligare tvenne notarier, neml. e. o. notarien O. H. Risen och vice kollegan F. C. Winnberg. Prinsessan Lovisas hemgift. Sistl. Onsdag skulle enl. Morgenbladet en proposition göras i norska Storthinget angående prinsessan Lovisas brudgåfva, hvilken ryktesvis berättas för Norge skulle föreslås till 30,000 specier. Prof. Holmgrens :te föreläsning. Ämnet för denna föreläsning var, såsom bekant, hjertat. Dett: är ett populärt föremål, det populäraste kanske i hela menniskokroppen. Det finnes väl icke någon som icke känt detsamma klappa med hårdare slag eller burit dess namn på sina läppar. Det är blott en bit kött, men den bästa inom menniskan. Om matsmältningen är fjedern till urverket, så är hjertat dess pendel. Men kunde man höra alla hjertan slå, skulle man icke finna ett som sloge i samma takt med något annat. Denna kroppsdel är lifveta A och Ö, dess begynnelse och slut, och en sanning är fysiologen Hallers uttryck: Cor primum movens, ultimum moriens — hjertat är det första som rör sig, det som siet dör. Hjertat är det första inom organismen, det betecknar soluppgången inom en varelses vorid, och bibehålbr der alltid den vigt och värdighet som åttöljer ancieaniteten. Det regerar med patriarkalisk myndighet öfver och sammanhåller med blodets band hela hären af olika organer. Denna makt förändras något i den mån som centralnervsystemet uppstår och utvecklar sig i hjernan. Det är en ny stormakt, farlig för bjertat, som måste strida om väldet med parvenyen från igår, hvilken rustad med intelligensens hela makt tränger sig fram inom den verld, hvilken utgöres af organismen. Huru intressant att följa en varelses utveckling från dess första tillvaro! Man betrakte ett hönsägg som börjat kläckas. Först märkes deri blott en enda cell, denna delar sig i tvenne, hvardera dessa åter i tvenne o. 8. v. tills man slutligen finner ett stort antal ! dylika celler. Dessa förena sig till organer bos den varelse som håller på att bildas. I Man har kallat dessa celler för elementarorganismer och namnet är betecknande, enär de utgöra den enklaste formen af individuelt lif. Sådana celler kunna äfven förekomma ensamme, de utgöra naturens enstaka anakoreter, men ingen varelse finnes, som ej är bildad af dylika. Om ock en individ förefaller som ett helt, liksom ett samhälle styrdt af en enda kraft, lifskraften, så får man dock ej för naturens i dess helhet skull glömma elementarorganismerna, de perlor, at hvilka den sömmar sin rika skrud. Ofta förekommer i rhetoriska föredrag det aristoteliska uttrycket: punctum salisns —W—