Göteborgsposten – 20 januari 1869, sida 1

undanskymda qvarteren i Paris, en af dessa läkare, hvilka lefva helt och hället för sin vetenskap och som alltför ofta dö okända efter att ha gjort sina likar omätliga tjenster. Han hade det milda och lugna uttrycket hos en man, som efter att ha sett det menskliga eländet i alla former förstår allt. IIans blick var skarp och genomträngande som en af hans lancetter. Den andre, ung, ljuslätt, jovialisk, var, elegant klädd och dolde sina hvita händer under ett par fina handskar. Hans blick var smekande då den ej uttryckte glädtighet. — Jag får bedja er, mina herrar, yttrade poliskommissarien, ha godheten börja er undersökning med den bland de mördade som bär militärdrägt. Se här en officer som tillkallats för att bestyrka personens identitet och som jag så fort som möjligt skulle vilja skicka tillbaka till sin kasern. De båda läkarne svarade med ett bifallstecken och lyftade med pappa Absinths och en annan polisagents tillhjelp upp liket på två bord som blifvit ställda med ändarne mot hvarandra. Inga upplysningar kunde vinnas genom iakttagande af likets läge, ty den olycklige, som ännu lefde då vakten ankom, hade blifvit omplacerad innan han drog sin sista suck. — Kom närmare, sergeant, yttrade poliskommissarien, och betrakta noga denne man. Det var med en synbar motvilja som den gamle krigaren lydde. — Hvilken uniform bär han? fortfor kommisaarien.