l. Vilsson. snedt emot kusttorget, samt hos P. Beng 0 5 vid Smedjegatan. ———————Lp—— — I afseende på centralbangården i Stockholm vid Klara sjö — för hvilken af K. M:t vid 1866 års riksdag begärdes medel, som dock af ständerna vägrades — har ny plan blifvit uppgjord, enligt hvilken det blifvande stationshuset skulle uppföras till en längd af 538 fot, samt dels 57 och dels 74 fots bredd i två våningar och tre högre partier, entresolerade, de sistnämnda jemte öfra våningen afsedda lör trafikstyrelsen. Banhallen skulle blilva lika lång som sjelfva byggnaden och 101 a 103 fot bred Kostnaden beräknas till 700,000 rdr för byggnaden och banhallen samt 85,000 rdr för inredning af trafikstyrelsens lokal. För ändamålet finnas endast 100,000 rdr disponibla af anslaget för sammanbindningsbanan. K. M:t har dersöre föreslagit riksdagen att af de medel, som blifvit inbesparade å nordvestra stambanan, anvisa 300,000 rdr till uppförande af ny bangård och banhall i Stockholm. Göteborg d. 20 Januari 1869. Vväderlekstelegram af gårdagen från pariserobservatoriet upplyser, att i östra Europa igår var mycket högt barometerstånd och beiydlig köld. Vid Östersjöns kust var (10 gr. och i det inre Ryssland 20 gr. kallt. Mindre Teatern. Igår gafs för andra gången den täcka komedien IIan bedrar sin hustru, såsom förut spelad med en friskbet och en ensemble, som gör det till ett verkligt nöje att besöka denna teater, hvilken också i mill Åberg erhållit en värderik och angenäm förstärkning. Till ofterpjes gafs en andra sransysk komedi med liflig dialog och löjliga situationer, hvilka måste tvinga åskådaren att skratta. Fru Tibell samt hrr Rohde och IIlolngeist innehade hufvudrollerna, hvilkhos dem kommit i särdeles goda händer. Prof. Holmgrens 4:de föreläsning i Måndags behandlade fortfarande matsmältningen och rörde till en början pepsinen, detta serment, hvilket jemte den svaga lösning af saltsyra som föresinnes i magsasten, löser ägghvitsartade ämnen. Magsaften börjar utvecklas genom maghinnans retning och denna framkallas på flerahanda sätt, såsom genom en lutartad vätska, genom alkohol o. s. v. På alkoholens retande egenskap beror appetitssupens verkan. Pepsinens egenskaper som ferment kunna äfven utom magen studeras, om man blandar den med en lämplig sur vätska och vid lagom temperatur. Så kan man med pepsin och till ,, proc. utspädd saltsyra upplösa den eljest nästan olösliga fibrinen och andra ägghvitsämnen. Man får då en något grumlig vätska, som om den neutraliseras läller sig i hvita flockor. Denna vätska kan dock ej upptagas i blodet, ty detta är alkoholiskt, liksom magsaften är sur, och nyssnämnde vätska, som är intetdera, kan ej för ena sig med blodet. Men under magsaftens inverkan får vätskan den egenskap att den gifver både sur, alkalisk och neutral reaktior. Det beror på såväl födans som magens beskaffenhet huru lång tid som erfordras fö den förras ofvanbeskrisna förändring. Under tiden knådas födan i alla riktningar af magens muskler, stryker utefter dess väggar och passerar för hvarje hvarf förbi en öppniug-. hvilken leder ut ur magen till den s. k. tunntarmen. Men vid denna öppning finnes ev portvakt som blott släpper ut födan sedan den blifvit färdigbehandlad, d. v. s. mjuk och flytanda. En sådan utsläppning sker hvar tionde minut under de första fem timmarre efter en måltid. Efter detta förlopp utsläp pes allt både löst och fast. Mycket som äunu icke är smält öfvergår då till tunntarmen. Der finnas smälta muskeltrådar, stärkelsekorn, settpartiklar, senor m. m. som allt förblifvit olöst i magen. Den närmast magen till en längd af 12 tum liggande tunntarmen har på inre sidan en otalig mängd körtlar at yttersta vigt. Ytan för beröringen emellan den smältande födan och tarmväggarne ökas mycket genom en mängd rynkor och veck inuti tarmen. Beröringsytan okas dessutom af det s. k. tarmluddet, en mängd mycket små singersormiga utväxter på den inre sidan af tarmen. Då man vet att i en tarm finnas 4 mil lioner sådane och blott tager ytan på hvardera till en fjerdedels qvadratlinie så gifver detta omkring 95 qvadratfots beröringsyta, något som ej är obetydligt då t. ex. menniänst——— ————— t— ——— —