Göteborgsposten – 19 januari 1869, sida 2

vandet af ett tyst medhåll med de afsigter ; till hvilka de bekänna sig. En sådan ställ i ning skulle förvärra det befintliga onda och j framkalla en ny fara — faran att den euroj peiska folkrättens förkämpar och vaktare skulle synas upphäfva ail inskränkning i driften till i laglös inkräktning. Af alla dessa skäl skulle i konferensens misslyckande bli förderfliga för i hela kontinenten. H Alldenstund konferensen enl. vårt förmenande, såvidt vi ännu känna af tidningarne om dess resultat, jnst misslyckats, så befinner vår verldsdel sig inför de faror, hvilka härofvan angifvits och ega all sannolikhet för sig. Situationen är derför ödesdiger och spännande samt kan af sig föda betydelsefulla händelser. Okade rustningar och kringsväfvande rykten skola nu närmast följa. Från Konstantinopel meddelas, att 2 turkiska krigsskepp afgått till Volobugten, norr om Negroponte, medförande 36 refflade kanoner och krigsammunitlon. bestämda för den turkiska armåen i Thessalien. Grekland å sin sida gör sig fortfarande i ordning, och lifliga meningsbyten ega rum mellan Grekland och Serbien för åstadkommande af enigt uppträdande. Vända vi oss från detta Europas sydöstra till dess sydvestra hörn, Spanien, så finna vi, att sakerna äfven här utveckla sig till ett afgörande. Till Pall Mall Gazette skrifves derom: ÅI Spanien råder ett slags plan att göra Espartero till monark med republikanska institutioner. Då det var fråga om att göra Bernadotte till konung af Frankrike, sade Talleyrand: Frankrike behöfver icke en general, eller ock är Bonaparte den bäste det kan så. Valet är mellan Napoleon eller bourbonerna — allt det ötriga är en intrig. Så skulle vi kunna säga i Spanien. Spanien behöfver en monark med konstitutionelt monarkiska institutioner, och en man såsom monark, hvilken skall besitta den konungaskapets prestige, som Espartero saknar; eller ock behöfver det en republik med republikanska institutioner, i hvilket fall Espartero kunde föreslås. Men Espartero såsom konung skall icke bli respekterad af monarkister eller republikaner. Hans regering skulle i betraktande af hans ålder snart slutas, och han har ej några barn, under det att exemplet af att göra en soldat till konung skulle förleda hvarje soldat till att eftertrakta tronen. Hans regering skulle i alla fall bli klen, ty Segerhertigen är, fastän en hederlig man, svag och hans anhängare äro till största delen odugliga och fåfänga. Denne aktningsvärde veterans anseende skulle i en omöjlig ställning sjunka, om icke förtrampas. En republik, ett folks naturliga tillflykt som ej kan finna en konung efter sitt sinne, var en tid icke alldeles nationen emot. Den kom som en reaktion mot Narvaez hårda och Gonzalez Bravos pinsamma tyranni. Men den förenar sig nu i mångas tankar, som önska ordning, med oordning. Hvarje tänkande man tror, att den skulle afla förvirring, och de män i Spanien, som tänka, ha disciplinerade soldater under sitt befäl. En republik synes derför nu ej stå på dagordningen. Men hertigen af Montpensier och prinsen af Asturien äro de enda tronkandidater, som framställa sig, och mot båda dessa finnas starka skäl, fastän hvardera, jag medger det, erbjuder fördelar. Hertigen af Montpensier t. ex. har personliga förtjenster; han är äfvenledes af det virke, hvaraf konungar göras. Men han representerar Montpensierpartiet — ett parti som varit till alltsedan de beryktade giftermålen och icke är nationalt. Det är dessutom visst, att ett dylikt val skulle vara misshagligt för den bonaparteska dynastien och hålla de tvenne grannregeringarne i ständigt hett vatten. Prinsens af Asturien förnämsta fel är, att han är son till sin mor, och att ryktet kanhända med orätt omtvistar hans faderskap. Det är omöjligt att icke erkänna vigten häraf. Om icke en valbar kandidat kan finnas, skulle jag således vilja uttala den åsigten, att det klokaste skulle vara, att votera till förmån för monarkien, men uppskjuta valet af monark för trenne år och under tiden upprätta en provisorisk regering, bekläda henne med monarkisk makt och omgifva henne med monarkiska institutioner. Detta erbjuder den naturligaste lösningen. Och skulle makten lemnas åt tre eller fyra nu herrskande män: Serrano, Prim, Olozaga. Mellan Spanien och Grekland ligger Italien, som äfven är upprördt. Genom de på grund af den införda qvarnskatten växande oroligheterna ha ej blott alla permitterade officerare och underofficerare, utan äfven de menige soldaterna inkallats till d. 1 Febr. En senare underrättelse säger, att befallningen iterkallats, derför att lugnet blifvit återupp-ättadt. Vi tro, att Italien bereder sig till att ha sin arme på redig tot, i afvaktan på hvad som kan inträffa i Orienten och äfven med hänsyn till de händelser, som förberedas i Rom. Hvad dessa angår, skrifves följande picanta saker derifrån under d. 7 d:s: Päfven påtänker en ambassad till östern, der nya försök skola göras, för att förmå den orientaliska syrkan till att deltaga i det ekumeniska mötet. Detta ippdrag skall sannolikt anförtros åt monsignor Tal.i3 oa. oo —