Göteborgsposten – 19 januari 1869, sida 1

hans framtid eåsom polistjensteman berodde på att denn: befallning uttalades. Han sökte vara kort, bestämd och noggrann, uppgaf huru hans misstankar i afseende på mördaren uppstått tilltagit och bestyrkts. Han förklarade, genom hvilken kedja af slutledningar han kommit att antaga en sanning som, ifall den också ej vur den verkliga, åtminstone hade tillräckligt sannolikhet för sig för att tjena till grundral vid undersökningen. Derefter uppräknade han alla de föremål han samlat, hvilka kunde tjena till ledning och som i detta ögonblick lågo framför honom. Der voro ylleflagorna efter rocken, hvilka han funnit på plankan, det dyrbara örhänget, aftrycken efter de olika spåren i trädgården, enkan Chupins förkläde med utoch inpåvända fickor. Der var äfven mördarens revolver, i hvilken tre skott utaf fem ännu voro laddade. Detta vapen var visserligen utan alla prydnader, men vackert och väl arbetadt, och på kolfven lästes namnen på en af de förnämsta vapensmeder i London: Stephen, 14, Skinner-street. Lecoq insåg fullkomligt att han genom att visitera likon skulle kunna samla slera föremål, som måhända kunde bli mycket värdefulla medel till bevisning, men han vågade ej detta. Han var ännu alltför ung för att riskera ett sådant steg. För öfrigt insåg han att, om han riskerade det, skulle C åvrol, ursinnig öfver att ha blifvit ledd på villospår, ej underlåta att anklaga honom för att gen ncdringen af kropparnes läge ha gått den medikolee undersökningen i förväg.