Göteborgsposten – 16 januari 1869, sida 1

Ae fe DUNNILRD ÖDÖURIILIECRUILI. 18907 EEE Att dylika möten ha sin nytta med sig är obestridligt, äfven om deraf icke de lysande resultater skola eller kunna framgå, som möjligen en eller annan hoppats. Mötets hållning var särdeles god, fastän åtskilliga talare fingo tillfälie att inse sanningen af det gamla ordspråket att ingenting är så flyktigt, så ögonblickligt föränderligt som opinionen. En annan, jemväl förut ofta vunnen erfarenhet gaf detta möte: behofvet af en större samlingslokal än den så ofta anlitade Bloms sal. Det nya exercishusets olämplighet för sammankomster sådana som denna torde redan vara bevisad. Den egentlige upphofsmannen till ifrågavarande möte, hr Knut Forsberg, skulle med 1!(, million och en rymlig tomtplats till sin disposition kunna fylla detta längo kända behof. Den som varit i tillfälle att taga i ögonsigte hr Forsbergs genialiska ritningar till en ÅFri Akademi kan bäst besanna riktigheten af detta påstående. Fattas sålunda endast lumpna en och en half million! Nej, för katten, tomtplatsen fattas ju också! Bagatell! Skaflom först millionerna, tomtplatsen kunna vi nog hitta på. 7? Mindre Teatern har i veckan gifvit publiken icke mindre än fyra nyheter till bästa. I Marmorqvinnorna häfdade sällskapet åter sitt gamla anseende för ett förträffligt samspel. Fru Tibell (Marco) spelade den behagsjuka, mindre njutningsän penninglystna, hjertlösa lorettens roll con amore, oaktadt hon i vissa scener måhända gick nästan för långt i naturlig framställning. Hr Rohde (Desgånais) betonade på ett särdeles förtjenstfullt sätt sina uddiga repliker och gaf en god bild af den sarkastiske tidningsskrifvaren. En något mera parisisk apparition skulle dock måhända icke förfelat sin verkan. Hr Strindin (Raphael bör ha allt skäl att vara nöjd med denna sin första debut å denna teater. Det låg i hans spel en värma och innerlighet, som kommo åskådarne att glömma den kantighet och omogenhet som på sina ställen röjde sig i hans framställning. Tredje aktens gripande scener (Marco, Raphael och Desgenais) utfördes på ett sätt som lemnade föga öfrigt att önska. Det är nästan skada att ett så godt spel nedlägges på en dramatisk produkt som för en svensk publik, ännu, lyckligtvis saknar sin allmänliga moral. N:o 66 är en bagatell som endast genom Offenbachs nätta musik får något slags, om också icke synnerligen stort värde. M:ll Söderberg hade i detta stycke tillfälle att visa sina lofvande röstressurser, uppöfvade i en god skola. Italiensk opera i Göteborg med primadonnor, tenori assoluti fullständig besättning af 2:dra partierna, d:o kör, d:o orkester — och iullständigt abonnemenå se der dagens brännande fråga! Vi tro oss veta, att för så vidt den musikälskande allmänheten genom ett så mangrannt antecknande som möjligt söker att underlätta företaget, sådane mått och steg såväl från teaterdirektionens som den 8s. k. teaterkomitåens sida skola vidtagas, att alla billiga pretentioner skola tilltredsställas och abonnenterna icke behöfva att tyst eller högt mumla något om att bli lurad eller dragen vid näsan. Vi tillönska derföre företaget all möjlig framgång och påpeka ännu en gång nödvändigheten af att de, hvilka önska att detsamma kommer till stånd, icke måtte dröja med att anteckna sig. Detta tillfälle till uppfriskande vinterförströelser torde af vår publik desto lifligare böra omfattas som allt tyckes antyda att denna operasäsong kommer att vida öfverträffa sina föregångare. På tal om anteckning, vilja vi äfven påpeka den inbjudning, som utgått från hrr Jos. Czapek, Fredr. Lindholm och P. J. Ållander om anteckning till fyra soirter för kammarmusik, ämnade att under loppet af vintern gifvas i Frimurarelogens sestivitetssal. Programmerna tör dessa soirger skola upptaga såväl större solosom onsemblestycken. Denna inbjudning skall utan tvifvel af allmänheten omfattas med varmt intresse. Vi fästa endast uppmärksamheten vid att de hos hry Lindstrand och Gumpert utlagda listorna i afton indragas. Skall du icke anteckna dig till italienska operan? sporde en glad ungkarl en annan. — Jag? Åh nej, hvad kan väl jag göra för det ändamålet, jag en ensam löshäst? — Ensam! Hvad gör det? Kom ihåg g att mån