Göteborgsposten – 16 januari 1869, sida 1

— Nog!... afbröt han häftigt; det är samma metoc som Hugoulin uppfunnit och som man kan läsa om hvilken handbok som helst. Det är ett förträffligt mede men hvartill kan det gagna oss! .. IIar ni draglim pi er?. .. — Visserligen inte... — Nej icke jag heller. Ni kunde lika väl råda mig att gjuta smält bly i spåren... De återtogo sitt lopp och fem minuter senare återin trädde de utan att ha vexlat ett ord i enkan Chupias värdshus. Den gamle polisagentens första ingifvelse var att sätta sig för att hvila och hemta andedrägten ... Lecoq lemnade honom ej tid dertill. — Upp på benen, pappa Absinth! befallde han ; skaffa mig en skål, en panna, något slags kärl; gif mig vatten; samla alla brädlappar, skrin, gamla lådor som finnas i detta ruckle. Medan hans kamrat uträttade hans befallning, tog han ett stycke af en butelj och började ifrigt skrapa på en punkt af skiljeväggen som delade bottenvåningen i Peppardosan i två rum. Hans uppfinningsförmåga som ett ögonblick stått stilla tillfölje af den oförutsedda olycka, hvilken hotade att tillintetgöra alla Hans ansträngningar, fick nu nytt lif. Ian hade tänkt efter, han hade ansträngt sig för att uppfinna ett medel att besvärja olyckan . .. och han hoppades att han funnit ett sådant medel. När han afskrapat sex eller sju händer fulla af