Göteborgsposten – 16 januari 1869, sida 1

AAAAA Lwwt—l:!g!aaAec—R sett en skymt på det här året. Det torde icke vara så lätt att afgöra hvilken af de båda förstnämnda som har det trefligast, men visst är, att nog har den siste det otrefligast af de tre. Nog vore det angenämare om vi istället för det eviga slasket finge en liten nyårsvinter med thy åtföljande G. S. K.-sammankomster, slädföre, slädpartier och baletter på Lorensberg ja, för de lyckliga som icke behöfva frysa, icke behöfva tänka på hvad veden kostar, för dem vore nog allt det der välkommet, men den fattige — — —! Låtom oss derföre vara nöjda med vår vinter, sådan han är! Knut har kommit och kört Julen ut, julborden äro nedtagna och julgranarne ligga, plundrade på all sin grannlåt, slokiga och förglömda i någon dunkel gömma. Istället för strålande ljus och klingande barnskratt få de nu hålla till godo med vedbodens mörker och råttornas pip. Till och med de stolta granträden utantör Göta Källare ha fått abdikera för att i sinom tid efterträdas af den beryktade lagerlunden. Det är en känd sak att hvarje ort inom vårt kära fädernesland har sina egendomliga plägseder vid Julens firande. Så t. ex. äfven hvad beträffar matordningen. Lutfisken och sötgröten äro dock stående maträtter på alla julmatsedlar, hvilka i öfrigt variera efter olika smak på olika orter. Men en så egendomlig iulföda som Upsaliensarne och Wisby-boeraa den här julen bestått sig har man väl aldrig lörut hört talas om. På det förstnämnda stället har man mumsat i sig köttet af en sjelfdöd hästkrake, som i 14 dagar lugnt hvilat i Fyris våta famn, föga drömmande om sin återuppståndelse i form af elgkött å 3 rdr pundet och sin hedersgraf pro tempore i snillrika Upsalagastronomers inelfvor. Under sådana törhållanden torde fördom mot hästkött vara naturlig och tillåten. Det måtte i alla fall ha kännts en smula underligt för elgbiffsamatörerna då de blefvo underrättade om hvad för slags läckerhet de i sjelfva verket smort i sig med. Att spisa katt i stället för hare kan väl i nödfall gå för sig äfven i Upsala, men att få i sig de dödliga lemningarne af en gammal, utsvulten, medicinerande häst (kräket hade före sin död blifvit behandladt af en qvacksalfvare!) det är bestämdt Åsor meget äfven för en universitetsfilososs digestionsapparat! Under det att upsallensarne hyllat den ongelska smaken för den solidare födan, för köttet, ha deremot Wisby-boerna mera lutat åt den franska smaken för vegetabilier. Ett rättegångsreferat i senast hitkomna N:o af Gotlands Tidning omförmäler nemligen, att tro af stadens innevånare nyligen vid rådhusrätten blifvit bötsällda för oloflit betaunde å stadens mark, hvilken besynnerliga måltid hvardera af dem fått betala med 5 rdr rmt. Det föll sig sålunda temligen dyrt att i praktiken konvertera det gamla ordspråket, allt kött är hö! I Stockholm går det också underligt till. Der auktionerar man bort Verldens Herre, och icke nog dermed, man låter äfven Fridens Engel gå under klubban. Skyndom oss tillägga, att frågan är om Mitzelburgs båda romaner med dessa äkta tyskt-bombastiska titlar. Å Stockholms bok-anktionskammare skulle nemligen i Onsdags bortslås 290 exemplar af det förra och 60 d:o af det senare vintressanta verket. I Onsdags afslutades folkräkningen härstädes. Af den publicerade berättelsen öfver densamma framgår bl. a. att Carl Johans församling har nära nog lika många innevånare som den egentliga staden, äfvensom att den qvinligt ljufva hälften af menniskoslägtet här finnes representerad af icke mindre än 4,771 individer mera än det s. k. otäcka könet, hvilket hrr epouseurer på andra orter till snar efterrättelse länder. Apropos folkräkningen yttrade någon i fråga om listornas fullständighet: Men huru går det med den noggranna folkräkningen om alla små barn som tödts natten till d. 31 Dec. och naturligtvis icke hunnit tå något namn icke upptagas på listan: — Gör rakt ingenting till saken, ! blef svaret, sådane der småkryp räknas naturligtvis inte! i Tisdagens allmänna möte bevisade genom den lifliga och i vissa delar högst intressanta diskussionen, liksom genom det starka : tilloppet af åhörare, att intresse för allmänna frågor ingalunda saknas inom vårt samhälle.