Göteborgsposten – 16 januari 1869, sida 1

in ot uppblötte han hälften deraf i vatten, sa att den bildade en ytterst lös massa och lade det öfriga i ett fat. — Kom nu och lys mig, pappa Absinth, sade han. Väl utkommen i trädgården, uppsökte den unge polisagenten det tydligaste och djupaste af spåren, lade sig på knä framför detsamma och började sitt experiment, fr rande af oro. Han utbredde först öfver spåret ett fint lager af det torra trästoftet, och öfver detta lager spridde han med yttersta försigtighet så småningom den uppblötta massan hvilken han i samma mån som den utfälldes beströdde med torrt trästoft. Hvilken lycka! ... Försöket gick bra!... allt bildade en likartad massa och antog form efter spåret. Efrter en timmas arbete hade han ett halft dussin aftryck, hvilka kanhända ej voro fullkomligt tydliga men som voro alldeles tillräckliga såsom bevis. Lecoq hade haft skäl till fruktan; regnet började. : Han hade likväl tid att med de af pappa Absinth samlade brädstumparne och ekrinen betäcka ett visst antal spår som han på det sättet för några timmar satte i skydd för tövädret. omsider kunde han hemta andan. Instruktionsdomaren kunde komma när som helst. i I Det är ett långt afstånd mellan Peppardosan och rue du Chevaleret, tillochmed om man undviker alla afvägar, och ej mindre än fyra timmar hade åtgått för Lecoq och hans gamle kamrat för att följa spåren så långt