Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 1

jag bevisar er att denne person erhållit en utmärkt uppfostran ? — Jag skall svara, att det är högst märkvärdigt, jag skall svara ... men dum som jag är skall du aldrig kunna bevisa mig detta. — Jo mycket lätt. Ni uttalade då jag fällde honom? — De ljuda ännu i mitt öra. preussarne som komma ! erinrar er de ord, som han Han sade: det är att han ej groft föro— Hvilken fråga!... Jag förstår väl, tyckte om preussarne och att han trodde sig lämpa oss med detta uttryck. Lecoq väntade sig detta svar. Nåväl! pappa Absinth, yttrade han allvarsamt, ni är alldeles på villovägar. Och beviset på att denne man har en uppfostran som är mycket öfverlägsen hans skenbara samhällsställning är att ni, en gammal erfaren man, hvarken fattat hans syfte eller hans tanke. Det är detta yttrande, som varit den ljusstrimma som ledt mig. Pappa Absinths ansigte uttryckte denna egendomliga och komiska förvirring som en person erfar, hvilken börjar märka att han är utsatt för drift och frågar sig sjelf om han bör skratta eller bli ond. Sedan han gjort sina reflektioner blef han ond. — Du är väl ung, började han, för att drifva gyckel med en så gammal men som jag är. Jag tycker inte om spektakelmakare ... — Ett ögonblick! ... afbröt Lecoq, jag vill förklara — Kan ni vara i tvifvelsmål om betydelsen af dessa ord.