Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 1

EL —— vor, som i Cadiz köpas för en real (18 öre), här bjadag honom för en dollar. Han förargar sig öfver väglängderna och att man ej får röka cigarr under sina långa resor, men glömmer att man kan få åka nära en svensk mil för en obetydlighet (6 cents) och att beqväma kommunikationer finnas i alla riktningar. En fattig litteratör skulle här få ett rikt ämne för en ny Tvärmoses sförargelser, såvida nämnde litteratör ej är en asket af renaste vatten eller en blåstrumpa, som med Fredrika Bremer anser bakverk och paj rätter för de största läckerheter. Men hvarföre skall man vara fattig i Amerika? Man dricker vatten och skyndar sig att bli millionär, då man lätt får sig en kock från Paris, snus från Tjäder, öl från Mänchen samt vin från glödande söder och brandyga nord. Men jag fruktar att lefnadsättet härstädes äfven för millionärer är mindre behagligt. Jag vill sluta dertill af de täta resorna nu för tiden till Paris, der de konsultera någon fransk celeber läkare, som får bestämma hvilken badort som är mest eomme il faut. Jag undrar ej på att de ledsna vid sina tysta allvarsamma landsmän, stereotyper allesamman. Alltnog, i min egenskap af s. d. Stockholmare finner jag mig befogad säga, att Uncle Sams land är det mest fördomdt tråkiga land under planeten Markattan, och att jag hellre spisar sill och potatis i Sverige samt borickor i Syra eller å andra tuvgusiska öar i Arkipelagen än håller festmåltider på Molochg kelfvar i Newyork. Men Audiatur et altera pars, och se håråett af demokratiens jätteverk. Newyork är rikt på guld och dyrbara byggnader, men dess största skatt är dess vattenledning. Denna förser hela staden med ett utmärkt, nästan kemiskt rent vatten från Croton river, som genom en fördämning bildar den lilla vackra Crotonsjön. Anläggningen, hvars byggnad räckte 7 år (1835—42) kostar 12,000,000 dollars. Längden från Crotondammen i Westchester till Harlem river vid 178 gatan, der aquedukten korsar denna flod och först når Manhattan Island (den ö, hvarpå Newyork ligger), är 33 miles, samt från samma dam till den aflägsnaste punkten af Newyork, the Battery, 50 miles. Öfver Harlem river ledes den genom den präktiga High Bridge, 1,450 fot lång och 114 fot hög öfver tidvattnet, och går brons anläggningskostnad till 900,000 dollars: Aquedukten bestar först af en 7 fot vid ledning af hydrauliskt murbruk, samt mellan mottagningsoch utdelningsreservoirerna af dubbla, 3 fot vida stenrör. Från utdelningsreservoiren, som ligger 44 fot högt öfver gatorna, ledes vattnet under desamma genom jernrör af varierande dimensioner till alla delar af staden och genom guttapercharör till Blackwell Island. Vattentillförseln utgör 30 millioner gallons dagligen, men kan ökas till 60 millioner. — Se här ett annat järteverk, en stad som går framåt, Brooklyn, egentligen endast en förstad till Newyork. inkorporerades såsom City 1830, då den hade 20,000 innevånare och ett egendomsvärde af 8 millioner dollars. 1843 utgjorde befolkningen omkring 50,000, 1860 var den 279,000 och egendomsvärdet 109 millioner dollars. År 1867 var egendomsvärdet 150 millioner och stadsskulden för offentliga arbeten och byggnader öfver 12 millioner dollar. Den närvarande befolkningen utgör mer än 450,000. Kyrkor, skolor, fabriker och boningsbus uppfördes till ett antal af 2,178 år 1866 och 3,539 år 1867. Brooklyn City och jag äro lika gamla, men hvilka storverk har jag utfört, som kunna jemföras med Brooklyns? Vid min hitkomst tillfrågade jag en äldre intelligent Nowyorkare om Brooklyns folkmängd och fick svaret: 300,000. De amerikanska städerna tillväxa så fort att innevånarne sjelfva ej hinna med i växten. Lika litet tillförlitlig torde uppgiften vara att i Newyork finnas 20.000 svenskar. Detta går som en tros-artikel in loco, men jag börjär högligen tvifla på att de finnas till annat än i inbillningen. Det är och förblir omöjligt att konstatera förhållandet, men med troende bör man ej tvista. Lättare att konstatera är det faktum, att svenskarne i Newyork ha mindre godt rykte om sig. Det är mindre angenämt att höra, hvad som likväl ej sällan kommer till ens öron: Man bör akta sig för främlingar, men isynnerhet för sven-kark. Båsta ryktet om sig ba de svenska pigorna. Att någon sammanhållning mellan svenska emigrationens medlemmar härstädes skall kunna existera, är således otänkbart. Hvar och en sträfvar att så mycket som möjligt komma in bland amerikanarne och undvika svenskarne. Om Gustaf Adolfs-församlingen hade fått, tid att vinna tillräcklig lifskraft, så kanske derigenom någon förändring till bättre kunnat vinnas, men förhållandena inom deana äro nu ytte:st ledsamma, En af dess pelare, skattmästaren, sitter häktad tills 16 kan redovisa för anfortrodda medel, deribland 2,500 dollars af kyrkans medel. Att under dessa förhållanden presentera några flera församlingsbor anser jag vara ett ledsamt göromål, A Newyorks teatrar filas på en pjes så länge den går, stundom öfver 2 års tid. Så har jag alltifrån min hitkomst bland ÅNojena i afton dagligen sett: Franska teatern, Genevieve de Brabant. Men som denna teater ligger långt upp på 40:de gatan och jag ej är intresserad af franska skådespel, så har jag soga tänkt på deua amusement och lika litet ha j j j j j tidningarne hedrat det med någon recension. Au Gencvitve var en opera, hade jag ingen aning om, förrän jag helt nyligen blef npplyst derom, samt att kanske den bästa truppen i Newyork spelade der. Att således äfven Genevieve spelats under November månad torde modifiera, ehuru ej väsentligen ändra mitt omdöme om dess opera. Jag skulle önska redogöra för de öfriga teatrarne, men hinner endest lemna en kort revy. Det äfven i Sverige bekanta Aster Dark or London by Night herrskar på 2 tentrar, Rowery teater och Niblös Garden, på sonareo , stället med präktiga kostymer och scenori. Wallacks I jao havigar ar aft danna Barean ar