Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öfvers. fr. Franskan.) vid ordet gratiflkation spetsade den gamle polismannen öronen. Han såg i andanom ett oräkneligt antal buteljer fyllda med det gröna fluidum, hvars namn han bar. — Öfvertyga mig då, sade han, i det han satte sig på en stol. Lecoq stod midt framför honom. — Att börja med, sade den sistnämnde, hvad tror ni det är för en person vi ha arresterat? — En hamnbuse sannolikt, eller en röfvare. — Det vill säga en person tillhörande samhällets lägsta klasser och sålunda i saknad af all uppfostran. — Alldeles. Lecoq höll blicken stadigt fästad på sin kamrat, under det han talade. Liksom alla personer med verklig förmåga misstrodde han sig sjelf och tänkte, att om han kunde låta sin egen öfvertygelse intränga i den gamle polisagentens töckniga hjerna, skulle han bli fullt förvissad om dess riktighet. — Nåväl! fortfor han, hvad skall ni svara mig om ) Forts. fr. N:o 6