Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 1

Bref från Amerika. (Från en resande landsman) Newyork d. 12 December 1868 Jag läste nyligen en recension af två engelska turistors Minnen från en resa till Amerika. Deras omdömen om landet voro diametralt motsatia. Den ene var full af beundran öfver allt hvad han sett a! den amerikanska demokratiens jätteverk, hvaribland Central park i Newyork nämnes par preference. Dev andre var till ytterlighet utledsen vid hela landet. der han ej ens kunde få sig en ärlig bit mat. Fö: min del är jag nog beskedlig att gilla båda herra:neg omdömen. En turist plågas här på tusen säsi, då allt stöter hans gamla vanor och han i sin uppretade sinneestämning ej vill göra rättvisa åt de beqvämligheter, som han möjligen kan ha i ersättning för besvärligheterna. På hotellet får han ett eget rum, men detta är afsedt endast för att solva uti och hans dispositionsrätt deröfver är så inskränkt, att ban ej ens får tända sin cigarr derstädes, utan måste tillbringa den tid, då han är hemma och hvilar sig efter sina ströftåg, uti det gemensamma rummet, sow är föga behagligare än ett vanligt krogrum. Är han amatör af öl, så saknar han detta vid måltiderna, ty amerikanarne dricka blott vatten, och går han sedun in på ett tyskt lager-bierställe, så får ban vid disken en osmaklig dryck, serverad i ett osmakligt, otvättadt glas. Vill han förtära ett glas gin eller whisky så får han begagna sina luktorganer väl, ty dessa drycker kunna skiljas från benzin endast af dem som ha en fin näsa. Han får betala mer än 25 öre för en rökbar cigarr och drägligt snus kan han ej få köpa för penningar. Men amerikanarne finna sig väl dervid och anse bruket af alla dessa narcotica vara dels obildadt, dels lastbart, dels syndigt. Man kan förarga sig åt deras asketiska vanor, men mun får ha hård panna, om man härför skall fsördömdem. Ma:lagningen är ej heller deras starka sida och en god soppa torde man få leta efter. Försöker någoo sig i sruktväg, så förargas han öfver, att han i sin sateigdom ej har råd att köpa de präktiga päron, som bjudas honom för 75 cents, utan måste åtnöja sig med äpplen för 2 å 5 cents, och att samma druf— ————T—L—