Göteborgsposten – 8 januari 1869, sida 1

och sökte vinna tid. Måhända skulle dock Gårrol gjort ännu ett försök, om man ej nu underrättat honom om att soldaten uppgifvit sin sista suck. — Efter det är på sådant sätt, mina barn, yttrade han, skola tvenne af er stanna qvar här, medan jag återvänder med de öfriga. Jag skall väcka poliskommissarien och öfverlemna affären åt honom. Han får fatta sitt beslut, och enligt detta skola vi handla. I alla händelser skall jag vara befriad från ansvar. Lossa emellertid tåget kring vår hunds fötter och bind händerna på mor Chupin. Vi skola lemna in dem på polisvakten, då vi passera förbi. Alla polisagenterna skyndade att lyda utom den yngste bland dem, hvilken nyss erhållit beröm af generalen. Han nalkades sin chef och gjorde ett tecken, att han önskade tala med honom samt förde honom utom huset. — Hvad vill du? frågade Gåvrol, då de voro några steg utom dörren. — Jag ville veta, hvad ni tänker om denna sak, general. — Jag tror, min gosse, att fyra skurkar råkats i denna mördarhåla. De ha råkat i gräl och från ord ha de öfvergått till slag. En af dem hade en revolver: han har dödat de andre. Det är klart som dagen. I enlighet med sina antecedentia och äfven i enlighet med sina offers, skall mördaren bli dömd till döden. Måhända är dock samhället skyldigt honom tacksamhet... — oOch ni anser undersökningar och efterspaningar öfverflödiga. — Fullkomligt öfverflödiga.