Göteborgsposten – 8 januari 1869, sida 1

— — — A— ——————— den? Om en lika bitter strid då kommer att anställas, så skulle det icke alls förundra mig om ganska snart alla de utmärkta och bestämdt de utmärktaste männen i samhället, af fruktan för att andligen blifva hudflängda, bedja Gud bevara dem ifrån att uppställas såsom kandidater. Önskvärdt, ja absolut nödvändigt är det derföre, att just på detta område en humanare anda gör sig gällande och vidmakthålles med all omsorg. Antages såsom regel, att de, hvilka uppställas såsom kandidater, skola inför valmännen uppträda och expektorera sig vid valmöten, så är det oafvisligt nödvändigt, såvida ej en vacker id6 skall göras förhatlig, att en god coutume etableras, att mot alla kandidaterna visas lika humanitet, hvilka politiska åsigter de än hylla, att tribunen blir ett fridlyst rum, och att äfven hvar och en som der uppträder sjelf iakttager den strängaste grannlagenhet. Då skall det icke vidare kunna hända hvad som skedde vid valmötet den 29 Dec., t. ex. att hr Leopold Alm uppträder med ett rått anfall mot hr Hedin, och ändå mindre att frih. Liljeneranta på ettsådant sätt uppträder mot en frånvarande (revisionssekreter Lindhagen), att det af Dagens Nyheter öfverskylande benämnes incisift, men mera exakt hade bort kallas incivilt, insidiöst, ignobelt. Att man fan behandla den kandidat, hvilken man ej önskar blifva vald, aktningsfullt, bevisade t. ex. skräddaremästare Roos, som utan tvekan erkände både hr Lindhagens och hr Hedins utmärkta egenskaper, men tilllika förklarade att han vid det val som förestod skulle rösta på den sistnämnde. Hr Roos ådagalade så mycken takt, att han rätt gerna kunde tagits till föresyn af andra talare vid mötet. Göran.