Göteborgsposten – 2 januari 1868, sida 1

rela EU nennå oree Uxvaulimungakr, urniIKa verkningar skola under flera kommande slägten göra sig märkbara och hvilka, sedda i samband med andra, utvisa de stora förändringarnes gäng i historien. Vi yttrade i fjor, att Ådet märkligaste under 1867 varit den fortgående kampen mellan den nya tidens ider och det verldsliga påfvedömet, en kamp som egentligen ståndar mellan auktoritetstro och tro af egen, fri öfvertygelse. Äfven under 1868 har denna kamp fortsarit, riktad såsom förut, mot det verldsliga påfvedömet, hvars välde återigen inskränkts. Hvarje år riktar i detta fall numera sina sakta dödande hugg mot denna anomali, som sträfvar efter att vilja göra prestadömet till en verldslig makt genom svärdet i stället för en andlig makt genom ordet och kärleken. Det nyss tilländagångna solhvarfvet har härvidlag äfven uppfyllt sin pligt. Det verldsliga påfvedömet hade sina sista fasta stöd i Österrike och Spanien. De ha båda ramlat för tidsandans mäktiga böljslag, i det att folkviljan på ena stället kullvräkt den tron, der verldslig lusta och religiöst fromleri nästan fräckt drefvo sitt spel och på det andra tvungit regeringen att upptaga kampen mot maktlystna prester och söka att efter hand återgifva församlingen dess betydelse i hänsyn till kyrkan. I Spanien utsögs landet, utarmades folket, för att skaffa drottningen och andra makthafvande i Rom absolution för synder, som väckte verldens förakt, under det att man kröp i stoftet för svartrockarne och lät dem fortfarande hålla folket klafbundet i okunnighet och mörker. Kyrkan tålte vid sin sida lustan, kastagnetten, fandangon, boleron; men förbannade forskningen, frihetssträfvandet, upplysningen och hvarje annan trosform, än den katolska. Hvad var naturligare, än att vid dånet från revolutionsklockan denna medeltidens kinesiska mur måste falla ... att i stället för religionstvånget religionsfriheten skulle bli lag: Hvarje ytterlighet innebär alltid sitt eget straff. Påfvedömet ville i Spanien ej tåla någon vid sin sida: det måste derför maka åt sig, och det skall alltid qvarstå såsom ett märkligt drag för den senaste spanska revolutionen, att dess första handling var proklamenrandet af den fullständigaste religionsfrihet. Detta vittnar om en stämning hos folket, hvilken sedan . bibehållit sig okränkt, i det att alla klerikala sträfvanden icke kunnat förmå att under närvarande, dock. osäkra förhållanden framkalla ett enda allvarligt upprorsförsök, i thy att resningen i Cadix ensamt förskref sig från dynastiska stämplingar, för hvilka tronpretendenten hertigen af Montpensier ej var främmande. Den republikanska rörelsen har ej heller vunnit någon synnerlig utbredning, så att frågan: monarki eller republik? icke tyckes stå der på dagordningen. De snart sammanträdande cortes skola afgöra, hvem kronan skall tillfalla, och man kan taga för gifvet, att de ej skola med sitt val falla på någon af det verldsliga påfvedömets satelliter, så att det står fast, att dettas välde för alltid bragts i sjunkande på den pyreneiska halfön. Detsamma är förhållandet i Österrike, hvars doktorsregering med kraft kämpar mot det frenetiska prestväldet, varmt understödt af den allmänna folkmeningen, som vill bräcka de kedjor, genom hvilka Rom hållit den österrikiska monarkien bunden, för att lösrycka skolan från presterna och i allmänhet staten från kyrkan, på det kejsaren må få sitt och Gud det honom tillhörer. Det trångmål, hvari Österrike försattes genom sina nederlag i striden mot Preussen och hvilket tvang det att ingå försoning med Ungern, gjorde äfven att man måste på högsta ort afstå från sina absolutistiska böjelser, med hvilka en allians med kyrkan och presterskapet, hvilket kunde hålla folket nere, stod i samklang, och i stället antaga sjelfstyrelsens grundsats, från hvilken folkupplysningens utbredning är oskiljaktig, emedan det folk, som ser sig i besittning af friheten, äfven vill lära sig att rätt begagna den. Förhållandet mellan Rom och Wien bar af dessa anledningar länge varit spändt, och någon försoning synes ännu icke kunnat komma till stånd. Detta oaktadt — hvilket bär starkt vittnesbörd om påfvedömets numera ringa bety delse — har Österrike haft att under det förflutna året glädja sig åt ett stigande förtroende, en på nytt uppblomstrande affärsrörelse och en näringsverksamhet, som der ej på länge varit spord. Och detta fastän det varit föremål för alla möjliga trakasserier och en nästan öppet fientlig hållning å Rysslands och Preussens sida, af hvilka makter den förra fortfarande sökt upphetsa den slaviska befolkningen i Böhmen och ruthenana i Galizien, för att rycka dem loss från kajsarstaten, under det att Preussen intrigerat i Ungern, Genom sin kraftiga hållning mot sydslavernas upptåg och gerom sitt inslagna frihetssinnade system mot Ungern har den österrikiska regeringen likväl lyckats att mota och till en del nedbryta stämplingarne, hvilka, 2 0O lC-—O— —L A L 7 O: CL OL — 0 — — DH —— — — — 2 —.