Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

beslöt jag att försöka få träffa min värd. Jag förmodade att sidodörron bakom soffan, på hvilken jag satt, ledde in till disken. Jag steg upp och öppnade dörren så sakta och tyst jag kunde. Men der fanns endast min rödhåriga viniona, hvilken torkade glas med en ännu smutsigare handduk än förra gångoen. — Jag måste träffa er far; jag vill ej gå till sängs innan jag sett honom. Flickan såg på mig med ett slags hånfullt uttryck. — Då kommer ni ej att få gå till sängs alls i natt, sir. Far har gått bort på en vecka eller så der omkring; han är ofta borta. Ingen skall komma och störa er iert rum i natt, det lofvar jag er, Jag vet ej om det var hennes tanke, men hennes uttryck sade tydligt nog att hon ansåg mig vara en rädd stackare. Men antingen hon nu talade sanning eller ej, så var det klart att värden på Räfven hade för afsigt att förbli osynlig. Jag gick ej upp på mitt rum förr än tystnaden i huset förkunnade mig att gästerna för aftonen hade aflägsnat sig. Jag steg upp för den gamla trappan nästan utom mig. Hvad kunde jag göra? Gå till mr Spain — jag en praktisk affärsman — med denna hi