Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

måga är så mycket mera märkvärdig. Till de öfriga veteranerna af första klassen hade äfven kammarjunkaren L. F. Rääf bort räknas. Han har redan uppnått 82 år. Till en här boende vän skref han nyligen egenhändigt och med en utmärkt nitid stil ett längre bref, hvars innehåll alldeles icke utvisar några tecken till slappade själsförmögenheter. Boende på sin egendom Forrsnäs i Östergötland fortsätter han sina historiska forskningar, hvars värde at alla sakkunniga högt uppskattas. Inteckningsgarantiaktiebolaget synes blifva en institution som kommer i verksamhet, sedan reglementet för densamma blifvit uppgjordt på ganska solida grunder. Den afser dock för närvarande endast hufvudstaden, men det är påtagligt, att om bolaget kan utveckla sig i enlighet med den uppgjorda planen, så torde snart flera dylika bolag uppstå i andra delar af riket, derest icke det förstnämnda utvidgar sin verksamhet. Fördelarne för bolagets aktieegare äro enligt den framlagda planen så stora, att aktieteckningen omfattats med intresse. — Huruvida den föreslagna hypotekskassan för städerna befrämjas eller motverkas genom inteckningsgarantiaktiebolaget torde ej med visshet kuana förutsägas; men största hindret för hypotekskassans bildande ligger tvifvelsutan i svårigheten att anskaffa erforderligt kapital på drägliga vilkor mot den säkerhet som kan presteras. Konjunkturen synes annars icke vara ogynnsam. Obligationer äro en ganska kurant artikel och uppköpas i betydlig mängd äfven af sådana inrättningar som mottaga penningar på deposition. Det är lika så oförklarligt som det i verkligheten är glädjande, att ivsuttningarne i sparbankerna nästan öfverallt hafva ökats; men ändå märkligare är, att trots den betydligt minskade arbetsförtjensten i hufvudstaden har assistans-inrättningen under hösten och vintern i år varit ganska betydligt mindre an litad än under samma tid förlidet år. På sjelfva julafton i år utlöstes mellan 11 och 1200 panter, hvaremot de lånsökandes antal var jemförelsevis ganska ringa. Under den tid rådman Björck i riksbanken innehade befattningen såsom deputerad (närmast motsvarande verkställande direktörs befattningen i de enskilda bankerna) påyrkade han ihärdigt att det kommissionärskap i riksbanken som af en mängd personer utöfvats vid penningetransaktioner skulle af riksbanken öfvertagas. Denna åtgärd, som innefattar en ganska stor reform, kommer med början af nästa år att införas, och skall omfatta all lånerörelse utom den som afser diskontlån med omsättning. Reformen medför utan tvifvel mycken beqvämlighet för allmänhe ten, men är allt annat än välkommen för dem hvilka fungerat såsom kommissionärer. Hufvudstadens erkändt morskaste Achilles, tidningen Dagens Nyheter, vredgas svärliga örver min och ölver Göteborgs-Postens egen uppfattning af Novemberoroligheterna — och det bör ej förvägras honom, enär jag aldrig sörnummit att hans vrede ens då den är som våldsammast medför någon olägenhet. Att han är missbelåten med min politiska still ning bedröfvar mig alls icke, lika litet som det skulle smickra mig om han förklarade sitt välbehag öfver densamma. Hvad jag önskar är att få behålla min politiska ställning och tilltror jag mig kunna försvara den. Men i alla händelser skall jag icke taga till föresyn Dagens Nyheter, som erinrar om luftballongen, hvilken, såsom bekant är, förmår stiga upp i rymden endast derföre att hans innehåll är lättare än atmosferen. Att kommen danten v. Troil var sjuk d. 27 November tyckes Dagens Nyheter förneka, ehuru det är allmänt bekant, och likaledes att major Björnstjerna derföre förordnades till kommendant. Deremot vet Dagens Nyheter bestämdt, att hr v. Troil begärde först tjenstledighet och sedan afsked efter det att han i ett ganska häftigt samtal med öfverståthållaren satt sig emot truppernas användande till hejdande at väntade oroligbeter. Så har förloppet icke berättats af personer gom jag har all anledning sätta tro till. Men nu kastar Dagens beslöt jag att försöka få träffa min värd J4