Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

Jag var ensam i det der ruskiga rummet på nedra botten, då slickan kom och bad mig stiga in i ett litet rum bakom disken. — Jag har tändt upp ljus der, sir, jag trodde att ni mähända ekulle finna det trefligare. Jag förmodade att hon ville undvika möjligheten af en träta mellan mig och John Trimbath, som utan tvifvel var en regelbunden gäst på aftnarne. Jag kände mig starkt frestad att stanna der jag var och djerft anklaga mr Trimbath för besöket i mitt rum förliden natt; men min plan var att så mycket som möjligt undvika uppseende under mitt vistande i Trevellick och den förtviflade naturen af min belägenhet gjorde att alla andra förtretligheter föreföllo mig som blotta småsaker. Den grufliga otrefnaden i huset, den obehgaliga företeelsen af den rödhåriga flickan — jag hade utom henne endast sett en smutsig, skrynklig gammal gumma, som var ännu mer afskräckande att skåda än den unga — farhågan för ett annat nattligt inbrott — alla dessa saker som vid ett annat tillfälle skulle ha gitvit anledning till oro, sysselsatte nu knappt ett ögonblick mina tankar. Jag kunde ej se något annat än vapensköldarne och rosorna på panelingen deruppe. Men då jag hörde röster innanför disken,