Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

7 7 7 7ä ä SV OO REN RR ——4 BV VV gen af krigsoch sjöministersportföljerna icke ännu på länge är verkställbar, lärer det dock icke anses absolut omöjligt — kan ju åtminstone försökas — att med chefskapet i sjöförsvarsdepartementet förena chefsbefattningen i sjöförvaltningen. Tilläfventyrs är det just med anledning deraf, som hr Adlersparres här ofvan nämnda befordran skett. Det är otvifvelaktigt att ingen af Vetenskahsakademiens ledamöter, hvilka nyligen egnade de begge Nordpolsfararne frih. v. Otter och prof. Nordenskiöld en så vacker hyllning, hade ringaste aning om att den skulle slutas med en katastrof, lika ovanlig som obehaglig. Samma dag akademiens ledamöter på hotell Phoenix gålvo den lysande banketten för de begge Nordpolsfararne, höll konungen extra ordenskapitel, då frih. v. Otter och prof. Nordenskiöld utnämndes till Nordstjerneriddare, dertill föreslagna af akademiens styresmän. Ingen anser denna utmärkelse otörtjent, utan fullt berättigad, och Vetenskapsakademien är i dylika fall äfven mycket nogräknad. Men ett par dagar derefter blef det bekant att prof. Nordenskiöld vägrat mottaga Nordstjernan. Orsaken till en så ovanlig åtgärd kan vara en lika ovanlig flärdfrihet, hvilken dock ej är liktydig med anspråkslöshet. Faktiskt är att han icke var okunnig om den förestående utnämningen enligt akademiens förslag. Om han då varit obenägen för utmärkelsens mottagande, så hade den aktning som han är skyldig sina förmän och gynnare bort förpligta honom att afgifva ett så bestämdt yttrande i frågar, att intet tvifvel om hans åsigter kunnat uppstå; men sedan nominationen blifvit i Posttidningen offentliggjord, hade han icke genom en vägran post festum bort kompromettera dem som velat hylla hans vetenskapliga verksamhet. Man kan äfven säga att prof. Nordenskiöld af ett annat grannlagenhetsskäl varit pligtig mottaga nominationen. Om prof. N. afböjt den för sin del, så hade frih. v. Otter antingen icke blifvit dekorerad, eller blifvit det ensamt. I förra fallet skulle allmänheten ganska säkert genast hafva sagt: Vetenskapsakademien hyllade efter sin förmåga två män, som gagnat vetenkkapen och hedrat Sverige, men — för dem har deremot konungen ingen utmärkelse, men väl för så många andra deraf mindre förtjenta. I senare fallet, om frih. v. Otter ensamt dekorerats, så skulle allmänheten genast hafva ansett att prof. Nordenskiöld blifvit tillbakasatt, kanske bortglömd, och man skulle sagt att hans vetenskapliga verksamhet på ett alldeles oförsvarligt sätt blifvit ringaktad. Om prof. Nordenskiöld verkligen velat undgå den uppmärksamhet som en Nordstjerna ådrager dess innehafvare — en uppmärksamhet som likvisst, emedan den är fördelad på flera hundra andra riddare af samma orden, icke bör vara nedtyngande — så har han nu kommit rur askan och i elden, enär han tvifvelsutan nu blir vida mera uppmärksammad för sin vägran att mottaga den orden som flera utmärktare vetenskapsmän än han utan tvekan både burit och bära. Apropos ordnar, mot hvilkas alltför frikostiga utdelande ganska befogade anmärkningar blifvit gjorda, så finnes här en riddarorden åtminstone, vid hvars utdelande ganska sträng sparsamhet iakttagits. Enligt statuterna tör Serafimerorden bestämdes de svenska innehafvarnes af denna orden antal till 24, oberäknadt de kungliga personerna. Efter Norge förenades med Sverige ökades nämnde aiffra till 30. Enligt den nyss utkomna statskalendern innehafves Serafimerorden, utom af de kungliga personerna, af 15 svenskar och 3 norrmän, Den förste i ordningen är nu excellensen grefve Trolle-Wachtmeister, utnämnd d. 23 Maj 1824, och den siste i ordningen är f. d. statsrådet grefve v. Platen, utnämnd d. 17 Augusti innev. år. Vid den i ett föregående bref lemnade öfversigten af Vetenskapsakndemiens veteraner bör jag göra en rättelse och ett tilllägg. Auditör Scheutz har icke allenast upplefvat 73 år, utan tio år dertill, och är således rätteligen 83 år, hvarigenom hans ännu fortfarande lefnadsfriskbet och stora arbetsför