Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 2

inom en cirkel på bergets östra sida, der bl, a. städerna Trecustagni. Viagrande, Acireale, Chiarre och Zafferana ligga. I går efterm. hördes dån, som liknade åskan. Likheten bedrog mig helt och hållet, isynnerhet som jag från min plats tillfälligtvis endast kunde se en ringa del af himlen och plötsliga oväder under senaste tiden ofta inträffat härstädes. Det förekom intet annat särskilt förebud till utbrottets senomener, hvilka fram mot aftonen blesvo synliga för oss. Hvilken öfverväldigande anblick! En rökpelare steg högt upp mot himlen, innan en vestanvinad fick makt nog att böja dess öfversta krona och sprida dess moln. Denna pelare blef med hvarje tlmme starkare belyst af de glödande massor, som slungades högt upp i vädret, för att derpå tumla tillbaka ned i kraterus svalg. Ett tjockt åskmoln bildades samtidigt öfver bergets topp, då och då upplyst liksom af glödande regubågar. Intet buller hördes, intet som kunde störa lugnet i den tysta natten, klar som en vårnatt, fastän något kall. På Catanias hufvudgata, hvilken i ena ändan beherrskas af berget, samlade sig stora skaror, för att njuta af det majestätiska skådespelet. Aldrig har, såsom jag tror, JEtna visat sig för Cataniaboerna i en iutressantare skepnad. Ett snöbetäckt berg, som öfver denna sin hvita drägt utgjuter sin inre eld! Fram mot kl. 9 på qvällen blefvo, de glodande massornas utbrott tätare, och denna större intensitet varade till kl. half 11. Derpå minskades de åter, och rökpelaren blef af en mörkare, tätare sarg i hela dess utsträckning, med undantag af dess aldra nedersta del, der den bibehöll sitt röda skimmer. Men samtidigt visade sig ett egendomligt fenomen: månen bade hittills speglat sina strålar i den eldsprutande keglang hvita enotäcke, men liksom genom ewt trollslag upphörde der dermed, och i ett nu förvandlades den hvita kalotten till en mörk massa, på samma gång som äfven den öster om kratern liggande delen af berget blef mörkare. Förklaringen måste väl sökas deri, att ett tätt regn af slagg och glödande sand fallit, oredt af oss, nere vid floden, Under det jag nu skrifver detta (kl. 8 om morgonen), höjer sig rökpelaren ännu, men mindre imponerande och mindre regelbunden, och röken visar lust för att vältra sig nedåt berget samt dölja dess spets för våra sti:rande blickar. Vi ha ännu icke några underrättelser från de byar, som lig a närmare kratern. Troligtvis har utbrottet hittills endast medfört askoch sandregn. Den snö, som ännu betäcker nedersta delen och keglan, har fått ett smwsigt utseende, bvilket helt säkert kan tillskrifvas ett dylikt regn. Hvad skall följden bli af detta första tecken till ZEtnas vulkaniska verksamhet? Skall den flytande eldmossan i berget öppna sig en väg ut, skola vi ha en lavaström och all den skräck, som annars anknyter Big till ett utbrott? Svaret ligger i de oroande underrättelser, som vi i början af denna fortlöpande dagskrönika meddelat. Vi skola, så fort närmare underrättelser ingått om detta sista utbrott, meddela dem åt våra läsare, hvilka vi nu bedja alt följa oss tillbaka in på det politiska området, der äfven en revolution må först bli föremål för vår uppmärksamhet. Vi mena den i Spanien. Den provisoriska regeringens ställning börjar bli allt mera kritisk och invecklad, under det oordningarne i landsorten antaga en mer och mer allvarlig karakter. Finansernas tillstånd förhindrar ett låns afslutande, medan regeringen helt och hållet saknar hjelpmedel, tör den händelse att trupprörelserna skulle erfordra större utgifter. I sin nöd begär finansministern, att skatterna skola indrifvas med våld — ett kanske vågadt steg. Rörande den nya regeringen i England skrifves i bref från London af d. 7 d:s: Först i dag kan det vara tal om en trovärdig, om än med luckor försedd ministerlista. Följande data synas vara tillförlitliga: Lord Russell mottager ingen post och ej heller någon plats utan portfölj i kabinettet. Med Bruces utnämning till inrikesminister står det ännu i vida fältet. Fattigembetets öfverlemnande till Gödschen står icke heller fast än nu, om det också kan anses för sannolikt, och ännu i denna stund är det icke helt och hållet afgjordt, om lord Kimberley skall öfvertaga konseljpresidents-befattningen. Men hufvudrollerna äro fördelade, neml. kanslersplatsen åt sir Page Wood, utrikesporttöljen åt lord Clarendon, kolonierna åt Granville, Indien åt hertig Argyll, amiralitetet åt Childers, finanserna åt Lowe, krigsministeriet åt Cardwell, den irländska sekreterareplatsen åt Fortescue, det irländska kansleriatet åt justice OUaagan (den ende katoliken i kabinettet och den förste katolske hanslern), attorneygeneralbefattningen åt sir Rob. Collier, befattningen såsom skotsk Lord Advocate åt Moncreiff och handelsembetet åt John Bright. Således skulle det ännu återstå följande poster att bortgifva, neml. inrikesportföljen, fattigembetet, generalpostdirektörskapet, de allmänna arbetena, geheimesigillet, hertigdömet Lancaster, jemte några andra mindre vigtiga betattningar. Såsom kandidater till dem nämnas i första rummet lord Kimberley samt hrr Villiers, Forster och Göschen. Enl. ett rykte skall Layard bli minister för de allmänna arbetena. Alldenstund han från fordom sysselsalt sig med konststudier, skulle han vara rätta mannen för att taga landets arkitektoniska smak under armarne; men då skulle uppstå frågan: hvem skall öfvertaga understatssekreterareplatsen i utrikes-ministeriot, hvilken tilltänkts honom och den han, såsom bekant, beklädde under de båda sista liberala ministerierna. Mångon — deribland Spectator — påpeka Grant Duff, hvars allvarliga studier på den utländska politikens område ! vunnit förtjent erkännande. Likväl spörjes det, huruvida Duff skall fiuna nåd för Gladstones ögon, hvilken han förut skarpt motträdt, isynnerhet i kyrkliga frågor. Alldenstund utrikesministern (Clarendon) skall sitta i Öfverhuset, så behöfver regeringen en slagoch tungfärdig understatssekreteraro i Underbesatt med eleganta herrar och damer. Ångbåten stannade, och det började en häftig strid mellan balkongen och besättningen på fartyget. Den enda som ej deltog i striden