Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 1

min sängkammare stod Cecco med bekymradt ansigte. Han räckte mig ett bref; det innehöll följande rader från min sar: Den som förhånar hvad jag sätter högst kan ej vara i mitt hus. Cecco skall föra dig till den boning som är bestämd åt dig för framtiden. En årlig summa är anvisad åt dig hos Torlonia för bestridande af dina förnödenheter. Du behöfver ej taga afsked af din mor. För henne har det blifvit sagdt, att du rest till :f mina gods vid Forli för att ha tillsyn ötver de byggnader jag låter uppföra der. Jag beder till Gud, att han ville upplysa och förbättra dig, men, tyvärr! jag har blott ringa Lopp om att bli bönhörd. Jag vacklade då jag läste dessa ord. Cecco måste utan tvifvel ha märkt det, ty han sprang fram för att fatta tag i mig; men jag återhemtade mig straxt och bad honom hemta en vagn åt mig. — Den väntar på excellenza! sade han och öppnade dörren, Jag gick långsamt nedför trappan, satte mig i en täckvagn, som stod förspänd i porten och Cecco sprang upp på kuskbocken. Sent omsider stannade vagnen vid ett ensamt liggande litet hus långt ute i Trastevere. Ea gammal qvinna stod i dörren med en trear