Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 1

detsamma. En ganska värderik tillökning beredde han sig nyligen på auktionen efter frih. v. Kantzow, som, då ban var Stockholms störste skeppsredare och en mycket rik man, inköpte en mängd dyrbara konstsaker från Ostindien. Men fastän hr Hammer ytterst sällan låter någon konstartikel af värde frångå sig, har han dock stundom ifriga medtäflare. En och annan egare af konstsaker föredrager ock att sälja dem till utlandet. Så var t. ex. nyligen fallet med tvenne ypperliga vaser af Sevresporslin från Ludvig XV:s tid. En rik utlänning fick händelsevis se dem under sin vistelse här för mer än ett år sedan, men af grannlagenhetsskäl ansåg han sig ej böra fråga egaren om de voro till salu. Emellertid anmodade han en annan person att derom med all försigtighet inleda underhandling. Så skedde, och egaren frågade: är det en utlänniag, som vill köpa vaserna? Svaret blef jakande. — Hvad bjuder han för dem? blef den andra frågan, ty något pris på dem vill jag ej bestämma. — ÅI så fall bjudes 1,000 rdr:. — -Antages icke. — Ombudet begärde då att få inhemta vidare order af köparen. En tid derefter bjöds 2,000 rdr. Återigen ett vägrande svar. Underhandlingen fortgick, och när slutligen anbudet blef 7,000 rdr, så svarade säljaren: antages. Dermed var köpet uppgjordt, med ett uttryckligt vilkor att vaserna icke skulle qvarblifva bär i ländet, och de blefvo äfven afsända till Wien, Två dylika vaser, hvaraf dock den ena var skadad, hade af en rik engelsman kort förut hos en konsthandlare i Paris blifvit betalda med 30,000 francs. Hr Anrep, utgifvaren af svenska adelns ättartaflor, har nyligen utgifvit en ny och förökad edition af adelskalendern, hvilken troligen lika som de föregående upplagorna får en strykande afsättning, oaktadt ett förslag till adelsinstitutionens fullständiga afskaffande i Sverige nyligen i tryck utkommit. Antagligt är dock, att om än detta förslag längre tram går igenom, hr Anrep dessförinnan ännu i många år kan utgifva sin adelskalender. För några dagar sedan uppkom här ett rykte att den högt aktade naturforskaren prof. Sv. Nilsson skulle hafva aflidit i Lund. Någon af hans många härvarande vänner frågade pr telegraf huru härmed rätteligen sig forhöll, och svaret blef, att den såsom död uppgifne lefde vid god helsa och arbetade med oförminskad ifver. Detta rykte gaf mig dock anledving efterforska den ålder som svenska vetenskapsakademiens veteraner innehafva, och denna forskning lemnade ett ganska intressant resultat. — Excellensen grefve Trolle-Wachtmeister är 86 år, Aug. Ankarsvärd 85 år, professor Hansteen (i Kristiania) 84, prof. Sv. Nilsson 83 år, prof. Zetterstedt 82 år, prof. Hill 76 år, prof. Elias Fries och general trih. Sprengtporten 74 år, erkebiskopen Reuterdahl, auditör G. Scheutz och prof. Fryxell 73 år, ft. d. statsrådet Fåhreeus 72 år, excellensen frih. Ihre 71 år och prof. Bergfalk 70 år. Särdeles märkligt och i hög grad glädjande är att alla dessa veteraner ännu åtnjuta en ganska god helsa och att alla med ytterst skonsam hand berörts af åren. Den äldste af dem, grefve Trolle-Wachtmeister, har ännu icke fått gråa hår, prof. Hansteen följer ännu stjernornas gång på himlahvalfvet, prof. Nilsson töretager ännu utan svårighet resor till utlandet för fortsatta studier, prof. Hill fortsätter ännu analysen af det oändliga, prof. Fries r.ktar ännu botaniken med nya upptäckter, erkebiskop Reuterdahl forskar ännu i kyrkohistorien, auditör Scheutz arbetar ännu hvarje dag stående vid skrifbordet, utan att känna sig trött, prof. Fryxell fortsätter sina berättelser ur svenska historien, statsrådet Fåhreus för ännu ordet bland bankofullmäktige och ordnar sin stora insektsamling, frih. Ihre skrifver på sina memoirer och sköter till omvexling två stora egendomar, och prof. Bergfalk sitter fortfarande uppe till långt ut på nätterna för att till årets utgång kunna afsluta sitt stora ekonomiförfattningsverk. Stockholma-Posten är en ny tidning som utgifves här af hr C. H. Rydberg, f. d. utgifvare af ÅKapten Puff och medarbetare i Aftonbladet. Tidningen blir utan tvifvel redigerad i frisinnad anda och annars skulle den ej länge kunna fortgå. Att första numret utkom just d. 7 December, den dag på hvilken för tre år sedan fäderneslandets öde afgjordes för en lång framtid, borgar för att tidningen är en uppriktig vän och varm försvarare af 1866 års riksdagsordning, med hvilken vi ännu icke på långt när hunnit blifva fullt förtroliga. Stockholms-Postens mottagande har varit välvilligt från deras sida som i denna tidning ser en ny medarbetare i upplysningens och frihetens tjenst. Visserligen kan det tyckas att vi ha nog med tidningar; men af goda min sängkammare stod Cecco med bekymradt ansigte. Han räckte mig ett bref; det innehöll följande rader från min far: