tidningar få vi ej nog: Mera ljus! var det sista som Göthe sade på dödssängen, och mera ljus bör allmänheten tillropa hvarje tidning. Ingen större tidning kan undvara skickliga medarbetare och det är bekant att Stockholms-Posten redan har flera sådana. Den kungl. teaterdirektionen har kommit ur askan i elden. Man har varit alldeles tokig i Mindre teaterns signora Cari C:o. Tillochmed Andersson, Pettersson och Lundström, som ej förstå ett ord italienska — äkta stockholmare som de äro — försaka tillochmed operakällaren för att tjusas på Mindre teatern. Hvarföre icke fånga åtminstone s:a Cari för vår kungliga scen?F frågade man harmset. Nåväl. Hon fångades och hon tog s:r Bentami, hennes andra jag, med sig. Se så der ja, nu vill man förvandla vår svenska opera till ett kosmopolitiskt oting!, ropas genast med hög röst. Man sade aldrig så förr när utländska artister här gasterade. Då hette det att våra artister hade nytta af samarbetet; nu kallas det ven musikalisk skandal. Förklara mig allt detta den som kan. M:u Hebbe ger ånyo en afskedskonsert om Lördag. Hennes beundrare äro af sorg upplösta, ty de veta ej hvar den tjusande sångerskan skall taga vägen eller när hon skall återkomma. De påstå bestämdt, att om än signora Cari och signor Bentami slås tillsammans, så kunna de ändå icke i något afseende mäta sig med m:ll Hebbe. Emellertid reser m:ll Hebbe oåterkalleligt och bestämdt, såvida ej den kungliga teaterdirektionen snart gör knäsall och ödmjukt bönfaller: stanna qvar. Göran.