Göteborgsposten – 9 december 1868, sida 1

9. Tryckt hos D. F. Bonnier. 868 —— —— — torets fullmäktige anmodat särskilda komiterade att uppgöra förslag till organiserande af ett exportbolag. N. D. A. berättar nu, att dessa komiterade sammanträdt i Stockholm d. 1 Dec., och, efter att hafva rådplägat med åtskilliga af Stockholms jernexportörer och andra för den vigtiga frågan intresserade personer, ämna att under innevarande vecka afresa till Göteborg för att här sätta sig i beröring och rådgöra äfven med härvarande exporthus. Från Skärgården. Igår förmiddag inkom på Öckerösund, i närheten af Onsala, ångf. Göteborg, kapt. C. A. Höglund, medhafvande ett manlöst fartyg, som varit tackladt till skonert, lastadt med kol. Ångbåten hade funnit det i förgår middag, 2 mil utanför Nidingen. Riggen och masterna voro kapade och lågo långs sidan. Några handlingar funnos ej ombord, men å en lifräddningsboj, som hängde fastgjord vid hytten, stod: Hilma från Kalmar. Besättningens öde är ännu obekant. Tvenne skeppsbåtar funros ombord. Olyckshändelse. I Marstrands Posten för i Lördags läses: Då ångfartyget Rahnsistl. Lördag besökte de i närheten af Kyrkesund befintliga vraken, för att se till om der möjligen kunde vara något att förtjena, inträffade den beklagliga händelsen, att då nämnde ångbåt skulle lägga till vid sidan af den engelska skonaren, som å nämnde ställe står på grund, halkade båtshaken, med hvilken törn skulle tagas, hvilket medförde den olyckan, att haken, i stället för att träffa fartygets skrof, råkade kaptenen i ena ögat med den kraft, att han nedföll sanslös på däcket. Kaptenen blef emellertid genast förd till Marstrand, men visst icke af ångbåten, hvilken väl hade haft största förbindelsen att räcka den en hjelpsam hand, hvilken han förorsakat så myoket smärta och olycka, utan af tulljakten från Marstand. Nämnde kapten har sedan dess blifvit af derv. stadsläkaren vårdad och befinner sig nu nästan återställd. Skeppsbrott. Enligt enskild uppgift tillhör den ångare Hibernian, som efter gårdagens telegram till oss sjunkit på irländska kusten, den s. k. Anchor Line, hvilken, såvidt vi veta, ej har någon agent här på platsen. Den ångare med samma namn som tillhör Allan-linien, skulle afsegla från Liverpool som i morgon. Tillsyningsföreningen i Wenersborg tyckes, liksom dessa välmenta, men måhända ej fullt praktiska tillställningar i allmänhet, laborera med stora svårigheter. För att kunna fortsätta med sin verksamhet, hade föreningen ingått till stadsfullmäktige med anhållan om understöd från stadskassan. Vid sullmäktiges sammanträde i Fredags förekom denna sak till förnyad behandling, men fullmäktige afslogo den gjorda ansökningen, samt beslutade jemväl, att det gamla lagret af såväl råämnen som färdiggjorda arbeten skulle på lämpligt sätt med det första genom föreningens försorg realiseras. Häradsallmänningen Brevlkshult. Vid bolagsstämma, som d. 9 Nov. afhölls med delegarne i Kullings härads allmänning Breviksnult, visade direktionens räkenskaper en behållning i allmänningskassan af 11,627 rdr 97 öre utom 1,172 rdr 90 öre, som blifvit atsatte till en pensionsfond för skogsbetjeningen; och beslöt stämman en utdelning på delogarne af 10,143 rdr 76 öre, som under detta missväxtår kommer kommunerne väl till pass i och för afbördandet af deras dryga utskylder för kyrkooch skolhusbyggnader. Från nämnde allmäaningskassa utdeltes år 1861 5,071 rdr 88 öre samt vidare under tre år tillhopa omkr. 1,000 rdr, och om något år kan en dylik utdelning, utom den nu beslutade, ånyo ske, emedan försäljningen af de på grund af en rationel skogshushållning årligen utsynta hyggena inbringar ej obetydliga belopp. Försäljningen efter bolagsstämmans slut i år uppgick till 2,453 rdr 77 öre. Med anledning af ofvanstående yttrar Alingsås W:d följande: Genom folkets protest emot föreslagen fördelning och upplå:else af denna skog bevarades den från den allmänna skogssköfling, som statsmakterna vid 1823 års riksdag beslöto och som sedermera fått fortgå, till dess kronan har obetydlig skog qvar. De enskilde skogsegarne hafva ock troget töljt kronans föredöme så, att vårt vackra land numera på flera ställen är en ofruktbar öken. Så beklagar man sig ö!ver missväxter och svåra tider, och istället för att söka med lämpliga åtgärder åstadkomma en förändring till något bättre, fortsättes skogssköflingen och slutligen, då allt hvad jorden och naturen förmätt gilva, blifvit skördadt och förtärdt, öfvergistver man landet och följer emigrantströmmen! Min tanke var att uppsöka Fra Simone och säga honom ett vänligt farväl innan min atresa. Jag behöfde ej gå långt, ty jag hade just passerct Archimedes graf eller rättare sagdt,