Göteborgsposten – 9 december 1868, sida 1

—— —— Min tanke var att uppsöka Fra Simone och säga honom ett vänligt farväl innan min atresa. Jag behöfde ej gå långt, ty jag hade just passerct Archimedes graf eller rättare sagdt, den grafplats man uppgifver vara hans, då jag fick se en kapucinermunk komma rakt emot mig. Det var Fra Simone och jag sade att det var just honom jag ämnade besöka. — Mig? mig ville ni besöka? upprepade han i mild ton och hans bleka kinder färgades plötsligt af en stark rodnad, som ett ögon blick derefter var spårlöst försvunnen. — Ja, kan det förvåna er? sade jag ifrigt. Jag har i ungdomligt öfvermod sårat och bedröfvat er — åtmins one måste jag tro det af era yttranden. Det var ej min afsigt; men er prior ville omvända mig, och jag har redan så ofta under min vistelse i detta land varit föromäl för sådana försök, att jag plötsligt fick lust att sjelf göra proselyter. Det var ett ungdomligt infall, för hvilket ert förträffl ga 8 Syrakusavio väsondtligen måste bära skulden. Men min afsigt var ej elak, det försäkrar jag er, och aldraminst tänkte jag att utså tvifvel i er Själ eller rubba er tro. (Forts.)