Göteborgsposten – 8 december 1868, sida 2

— Vänta! sade Maria. Som jag fruktar, att det utfaller illa utan en rekommendation, så vill jag gifva en sådan med. Hon satte sig ned och skref ett par rader till Ernst. — Se så, res nu i fred och svara med besked på allt det, hvarom doktorn blir tillfrågad. Elisa kom efter en stund ut och fann med förvåning, att Maria var ensam. — Ån vår gäst då? — Det var doktor Grönqvist. Han hade ärende till Ernst och begaf sig ut till honom. — Men var det ej på honom pastorn syftade, då han sade att du skulle få besök på eftermiddagen. — Det var blott ett skämt. Du vet, alt gammalt folk ofta roa sig med att bry ungdomen. Det led allt mera mot qvällen. Den unga frun satt ej många minuter stilla: hon gick allt emellanåt till fönstret och såg ut åt vägen till. Klockan blef sex; hennes man kom icke. Den blef sju — ingen kom. Åtta, nio — ännu icke. Nu kunde Elisa ej mera låta bli att meddela sin oro åt Maria. Denna föreslog, att man skulle höra åt om arbetarne redan återvändt från kärret.