Göteborgsposten – 2 december 1868, sida 2

— Drätselnämnden har föreslagit att till beredande af arbetsförtjenst under vintern åt nödställda personer inom hufvudstaden ett anslag af 20,000 rdr måtte anslås. — Den nya gasbelysningen i Ladugårdslandskyrkan profvades i Onsdags afton kl. 6 —7. Isynnerhet rik var ljusmassan, som utströmmade sfrån ledningen kring kupolhvalfvets nedersta kant, men äfven i öfrigt var belysningen effektfull. Arbetet är verkstäldt af fabrikör J. W. Bergström. — Beträffande de oroligheter, som under dagarne före aftäckningen af Carl XII:s-statyen egde rum, föreligger nu i D. N. en utförligare berättelse. Af denna finner man att det hela ingalunda varit af så synnerligt allvarsam betydelse, men att de till folkmassornas skingrande utsända lifgardisterna uppträdt på det oförsvarligaste sätt. Öfver hela staden jägtades fredliga vandrare af denna soldatesk, och tills i Måndags afton hade nyssnämnde tidning fått sig bekant, att sjutton personer under denna lek erhållit större eller mindre skador. Blott hästarnesinstinktlika försigtighet hade man att tacka för att ej större olyckor åstadkommos. Polisen och de utkommenderade infanterigardisterna uppförde sig deremot hofsamt och humant. Beträffande de oroligheter, som i Måndags egde rum, berättas, att den förhatliga läktaren — hvilken enligt i Söndags middag med dess egare träffadt aftal, skulle mot en ersättning af 1,000 rdr nedtagas, något som vederbörande dock ansett icke kunna medhinnas — på middagen nämnde dag blef ånyo angripen af en hop pojkar med den påföljd att ena trappan och några bräder lösrycktes; polisen uppträdde fogligt, som förut, men trakterades icke destomindre med stenkastning. Flera häktningar blefvo följden af denna nya bedrift, och till skjulets skydd omgafs detsamma i skymningen med en kedja af gardister, under det att en sqvadron at lifgardet intog plats på norra sidan af Arsenalsgatan, redo att på befallning sitta upp och förnya de två föregående dagarnes hetsjagt. Deraf blef emellertid intet, dess bättre, ty med så mycket folk, som i Måndags afton var i röreise, skulle icke ens hästarnas försigtighet ha kunnat förekomma betydliga olyckor. — Stockholmstidningarne för i går berätta om den stora bestörtning som under högtidligheterna i Måndags underrättelsen om August Blanches spred bland alla samhällsklasser. D. N. berättar att Blanche för ett par dagar sedan under tal om Carl XII-festen yttrat på skämt, att om det funnes telegraf till himmelen skulle han sända ett telegram till Åkung Carol på hans minnes hedersdag i gamla Sverige. — Han gjorde mer, han gjorde allvar derat och öfverförde sjelt budskapet. Blanche var, som bekant, i Måndags morse i egenskap af ledamot i Carl XII:skomitn, studentsångarne till möte vid Norra bangården och inbjöd dem på frukost å hotell Phenix. Han helsade dem välkomna i ett af dessa oförlikneliga tal, som han kunde åstadkomma, när ämnet var honom kärt. Han talade om den eviga ungdomen och kom dervid att erinra sig några episoder från sin egen ungdomstid. Han skämtade, prisade sin helsa och sitt goda lynne och kände sig vi ungdomskretsen ung på nytt. Efter frukosten, kl. half 11, gick han Drottninggatan nedåt, dervid han kände sig hastigt illamående och steg in på apoteket Ugglan. Knappt inkommen nedföll han på en soffa, och om 15 minuter voro hans ögon för alltid slutna.