Göteborgsposten – 2 december 1868, sida 1

Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. En djup suck smög sig ur hennes bröst; hon tog en sax och med bäfvande hand, men hastigt och energiskt genomskar hon den förr med så mycken vördnad betraktade taflan, styckena flögo åt sidan, och på en blåaktig bakgrund framträdde en förtjusande skön flickgestalt, hvilken stod liksom lefvande framför åskådarinnan. Den långa tiden hade gått förbi, utan att beröfva de rosiga dragen deras friskhet. Solstrålen, som glänste på det böljande håret, måladt med mästerskap hade villigt och oskadd delat fångenskapen, och det bruna sammetsdraperiet, som mjukt och ledigt nedföll kring gestalten, böljade dammfritt fram ur den gyllene ramen; nere i ett hörn af tallan stod namnet A. van Dyk. — Han var således ändå skyldig! mumlade hofrättsrådinnan med ljudlös stämma, och Huberts hade rätt då de kallade honom Tafveltjuf! — Förfärligt, afskyvärdt! Och han (Forts. fr. N:o 280.