Göteborgsposten – 1 december 1868, sida 1

Gölebo ————— —— — inbjudande vinkade. Oaktadt det betydliga antalet superande rådde ingen synnerlig trängsel; värden på stället, hr Å. J. Graf, hade all heder af anrättningarne såväl i qvalitativt som qvantitativt hänseende och den vackra lokalens lämplighet i alla hänseenden för tillställningar af så omfattande dimensioner som gårdagens torde härmed till fullo vara bevisad. Under måltiden utfördes taffelmusik af en sextett af Göta artilleri-reg:s musikkår. Sedan sexan serverats begaf sig en stor del af sällskapet åter upp i öfre festivitetslokalen, hvarest festen under icke-officiel pregel ännu något öfver en timma fortsattes, derunder hr Ir. Lichtenberg föreslog en skål för svenska sången, efterföljd af Soldatgossen af d:r P. Ödman föredragen med en värma, som icke kunde undgå att hänföra. Hr Hedlund tömde nu i varma och gripande ord en minnets bägare för August Blanche hvarpå följde sång och en sorgmarsch af skarpskyttekåren. Lektor Blomstrand talade derefter, ofta afbruten af bitall, för den Nordiska Qvinnan och slutligen tackade magistratssekreteraren G. Gjers i bjertliga ord skarpskyttemusik-kåren som på ett så värdigt sätt illustrerat minnesfesten, hvarefter densamma afslöts, helt säkert hos samtlige deltagare deri qvarlemnande ett godt intryck. De tvenne representationer som egde rum å Nya teatern, kl. 5 och 1,8 e. m., gåfvos båda för utsåldt bus. Den här uppförda tillsällighetspjesen: En tidsbild från Carl XII:s tid af Pehr Thomasson, bearbetad för scenen af H. Martinsson, mottogs med bifall, hvilket dock torde ha framkallats mera till följd af dess egenskap såsom tillfällighetspjes än af några synnerliga förtienster i afseende på anläggning eller utförande. Hr Carlberg, som återgaf Carl XII, inropades efter pjesens slut. — Åfven Mindre Teatern hade att sägna sig af fullt bus och den för dagen passande slutdekorationen med åtföljande deklamation blef här liksom fallet var med en dylik å Nya teatern behörigen applåderad. Landshöfdinge-residensets portal var un der aftonens lopp eklärerad med en rik och smakfull dekoration af större och mindre gaslågor. Åstäckningen af Carl XII:s-statyn i Stockholm. Rörande de högtidligheter, som igår egde rum i hufvudstaden, ha vi under loppet af gårdagen pr telegraf mottagit följande underrättelser: Redan tidigt på morgonen hade mycket folk fattat posto vid och i trakten af Kungs trädgården och framåt förmiddagen började stora folkströmmar tåga åt samma håll. Redan långt före högtidlighetens början voro Skeppsbron, Lejonbacken, Norrbro och Blasieholmen fullpackade af en oräknelig menniskomassa och trängseln var ofantlig. Äfven hustaken, de å strömmen liggande fartygen m. m. voro garnerade med åskådare. Sedan de paraderande trupperna blifvit uppställda och alla de till högtidlighetens öfvervarande inbjudna intagit sina platser å läktarne, anlände på slaget 12 H. M:t konungen, som helsades af Carl KXII:s-komiteens ordförande, frih. Sprengtporten, med följande tal: Allernådigste konung! Alltifrån de tider, då Carl den Tolfte firade sina första segrar, har hans namn af verlden omfattats med den vördnad, som bjeltedygd och själshöghet i förening aldrig fela att framkalla, Hans minne, som med oförminskad glans i århundraden lyst af sitt eget ljus, har sålunda, för att undgå törgängelsen, icke behöst att upplifvas genom några yttre ärebetygelser, och detta allraminst inför det folk, från hvilket han utgått och som i den krönte hjelten i viss mån kun nat upptäcka en urbild af sitt eget frimodiga, manliga och flärdfria lynne; men det som historien inristat på sina blad förtjenar icke destomiodre att förherrliges of konsten. — Det folk, som nedlägger sina kransar på sina hjeltars grafvar hedrar sig sjelf, på samma gång som det ikläder sig förpligtelsen att freda deras stoft från hvarje ohelgande, och att stå och falla som de, om fosterlandet till sitt försvar skulle uppkalla sina söner. Tanken att uppresa Hjeltekonungens bildstod å någon framstående plats inom hufvudstaden är häfdvunnen; men med utförandet hade dröjt, och tilläfventyrg fordrades det någon yttre väckelse för att låta den länge näårda afsigten uppgå i handling. Detta har nu skett; och då företaget, gom funnit ett kraftigt stöd i det höga beskydd, med nvilket det omfattats från thronen, endast behöft att ånyo förordas för att vinna framgång, inses det lätt att anledningen till det deltagande, de: rönte inom alla klasser, utan åtskilnad af samhällsställning och vilkor, bör sökas i den anda, som i våra dagar genomgår folken och mer än någonsin uppmanar dem att taga vård om sina fosterländska minnen och andl ga egodelar, hvilka på en gång utgöra de länkar, som hålla dem tillsammans, och den fana kring hvilken de tryggast kunna sluta sig, ehvad det för dem gäller att hafda och bevara det rum de sorvarsvat inom tankens och vetanmandet och tvättandet af taflorna, och Sauer, som nyss återvändt från ett ärende till stadan alulla h nn dam 111. ns