Göteborgsposten – 1 december 1868, sida 1

Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. — Aldrig, aldrig, stammade hon, dödsblek med skälfvande läppar. Hoppas intet, och må ni aldrig mera korsa min väg! Hon sprang bort till häcken. Der stod hofrättsrådinnan med hennes mantilj i handen, och lät sina blickar sväfva kring trädgården. Hon bannade Lilli för det hon uraktlåtit plocka rosorna, afskar sjelf hastigt några och märkte ej, att den tilltalade stod framför henne med svigtande knän och dödsblekt ansigte. Tigande steg Lilli upp i vagnen; det föreföll henne som hängde en oöfverskådlig olycka öfver hennes hutvud, och som tyngde hennes själ af en skuld, svartare än natten. I det så kallade gröna rummet, en mycket stor salong med sex fönster, voro år ut och år in alla dörrar och fönster tillbommade. På den gamle Eriks tid hade detta rum ofta skådat mycken prakt. De stora väggspeglarne hade återgifvit bilden af mången majestätisk (Fors., fr. N:o 279.