Göteborg d. 1 December 1868 väderlekstelegram. Från kejserl. observatorium i Paris meddelas att ostlig vind forttarande råder i Östersjön. Stormbyar rasa i Irland, hvilka dock ej kunna hastigt framgå mot O. tillfölje af i Östersjön rådande vind. Carl XII:-dagen. Redan tidigt i går började man här i staden märka att något ovanligt var på färde, att betydelsen af den morgonsol som då gått upp, om också osynlig på vår horisont, var någon helt annan än den som vi i hvardagslifvet med större eller mindre glädje helsa. Så såg man den svenska fanan svaja från de offentliga byggnaderna, så såg man fartygen i hamnen flagga. Särskildt lade vi märke till— såsom en vänlig uppmärksamhet, något som alltid inverkar på ett svenskt sinne — att tillochmed de nordtyska småfartygen i stora hamnkanalen på nyssnämnde sätt visade sin aktning för den svenske hjeltekonungens minne. Men mer än hvad som alla yttre demonstrationer, vare sig åt det allmännas sida eller å enskilda samfunds, präglade dagen till något så högtidligt som den verkligen föreföll, det var hela vår befolknings stämning. För den som är van att tolka uttrycken af det svenska folkets lif, vare sig att det visar sig på en stads gator eller bland de mera ursprungliga förhållandena å landet, skulle helt visst det egendomliga uttrycket af högtidlig stämning, som i går inom Göteborg visade sig, ha verkat med en viss öfverväldigande kratt. Det var samma uttryck som man hos vår befolkning finner straxt före julbögtiden; och kom så dertill ett väder, sådant som vanligen brukar förekomma just vid nyssnämnda högtid, mildt, lugnt och med en gråaktig dimma, hvilken låter allt framträda i en beslöjad men derföre ingalunda dyster färgton, hvilket ännu mera bidrog till illusionens förhöjande. Den serie af högtidligheter — ty till en samlad sådan ha, som bekant, härstädes icke