Göteborgsposten – 28 november 1868, sida 5

som bildat sig i ändamål att lita uppföra en minnesvärd öfver skalden i hans födelsestad. Thedlre Chåtelet, bekant för sina storartade praktfulla sceniska uppställningar, bebådar ett nytt sorgespel heodoros, hvilket kommer att behandla de vigtigaste episoderna i det nyligen afslutade abyssinska fälttåget. Som en stor märkvärdighet omnämnas två Lverkliga ormar, hvilka skola framföras af en verklig ormtjuserska, une charmeuse. Om vi från teatern vända oss till litteraturen, finna vi två remarkabla namn, hvilka i den närmaste framtiden komma att figurera i bokhandelskatalogerna. Det ena är Thiers. Den åldrige skribenten lägger sista handen vid ett stort verk, hvari han ämnar behandla åtskilliga politiska, bistoriska och svciala frågor. Det andra — les ektremes se touchent — är m:lle Hortense Schneiders. Storhertiginnan af Gerolstein ämnar nemligen att utgifva sina memoirer, en bok, som hel: säkert icke kommer att sakna pikanta detaljer. Ex-drottning Isabella af Spanien synes ämna slå sig i ro här; hon har köpt ett stort hotell i champs-Elysses och bar allaredan börjat sina Soirees de roception, vid hvilka eliten af den stora verlden församlar sig. Hon beger sig hvarje morgon till kyrkan S:t Germain VAuxerrois för att afhöra messan; hennes gemål och prinsessorna kan man hvarje eftermiddag möta på boulevarderna. D. 16 d:s visade hon sig för första gången på en teater, i det hon jemte alla sina barn öfvervar en föreställning på italienska Operan. Rossinis död har här väckt en oerbörd sensation. Under hela sin sjukdom mottog han cuppbörligt talrika bevis på den varma sympati och den stora beundran, parisarne hyste för honom. Ehuru han icke var fransman till födseln, hade man på gruod af hans långa vistelse här vant sig vid att betrakta honom som sådan; man visste ju också, att det är här, ban förvärfvat sig ryktbarhet, att det är här, som han firat sina skönaste triumfer. Om förlusten af Rossini väckt stort beklagande inom den musikaliska verlden, så har Rothschilds död gjort icke mindre uppseende inom den finansiella. I öfver ett halft århundrade, sedan 1812, stod han i spetsen för den stora affär, som nu öfvergår till hang söner Gustave och Alphonse. Under denna långa verksamhet visste han att bibehålla ett allmänt aktadt och hedradt namn, på grund af den stora gifmildhet och det ädla bruk, hvartill han använde en del af sin oerhörda förmögenhet. Talrika äro de milda stiftelser, legater, hospitaler och välgörande inrättningar, icke blott i Paris utan rundtomkring i verlden, som bära vittne om hans storartade välgörenhet. Under den sista tiden af hans sjukdom lät kejsaren hvarje dag skicka bud från Compiegne för att efterhöra hans befinnande. En annan storhet, den berömoe Lamartino ligger likaledes för döden. Han har länge varit sjuk, men en nyligen inträdd kris lemnar endast föga hopp om att hans lif skall kunna räddas. Lika oroande underrättelser har man om den ryktbare kompositören Hector Berliozis helsotillstånd; det låter nemligen som om han skulle följa sin vän och kollega, Rossini, i grafven. Det är många och stora namn, som på en gång försvinna från verldens skådeplats.