Göteborgsposten – 28 november 1868, sida 5

Småplock från Paris. (Efter en korrespondens till Dagstelegrafen.) När man efter några månaders trånvaro återvänder till Paris och ser de storartade arbeten, som äro utförda på den korta tid man varit borta, får man först klart för sig, med hvilken förvånande hastighet byggnadsföretag här bedrifvas samt den rastlösa ifver och verksamhet, som utvecklas i denna riktning. Der, hvarest man för några veckor sedan började att rasera och planera, har man icke allenast slutat dessa förberedande åtgärder, utan nya gator äro redan anlagda och husen vid dessa i det närmaste fullbordsde. Detta är isynnerhet sallet i qvarteret omkring det nya Operahuset. Det är icke mer än 8 eller 10 veckor sedan man började rifva ner hörnhusen vid Rue de la paix och nu är den nya gata, som från Operahuset skall leda till Thedtre francais och ästadkomma en direkt förbindelse mellan Boulevarderna och Palais Royal, allaredau omlagd, husen å ömse sidor redan halffardiga, butiker under inredniog, ja, till och med gaskandelabrarne uppsatta på sina platser. Här ser man, att Haussmann svingat sin trollstaf; med de tjenande andar, som beväpnade med yxa och spade i tusenta! stå till hans förfogande, har han här under några veckor uträttat saker, hvartill man på andra ställen skulle ha behöft åratal. Icke mindre än 8 kyrkor, som för ett par månader sedan anvu voro under arbete, stå nu fixa och färdiga, tilllika med alla invändiga, betydliga dekorationsoch skulpturabeten. Men under det att Haussmann för att sä penningar till fullföljandet af dessa arbeten är nödsakad till att oupphörligt öka parisarnes, redan förut mycket dryga skattebörda och dymedelst ger sina motståndare nya anledningar tiil klagomål, sörjer ban tillika för att antalet af hans anhängare må bli förökadt, i det han genom allmännyttiga företag, assedda för de arbetande klassernas utveckling och bästa, tvingar många att sluta sig till honom. Sälunda bar ban nyligen gifvit ett nytt bevis på sitt intresse för den offentliga undervisningen genom at: låta uppföra en stor praktbyggnad, bestämd att inrymma en offentlig skola, åcole municipale Colbert, och i förstaden la Vuette har han till de redan befintliga skolorna fogat en ny, hvari arbetarne om aftnarne kunna få afböra föredrag och mottaga undervisning i de vanliga skolämnena. Rocheforts Laterne fortsar ännu alltid att vara föremål för mycken uppmärksamhet. Det är ett ensamt stående fenomen, att en sak förmår så länge och så fortfarande att fängsla parisarnes intresse. Skristen blir fortfarande ifrigt förföljd inom Frankrikes gränser och är i följd deraf i Paris en mycket eftersökt vara. I de sista numren, hvilka utgifvits i Aachen, för Rochefort ett språk ännu skarpare, ännu trotsigare och ännu mera utmanande än någonsin; det öfvergår allt hvad man kan tänka sig i hatfulla angrepp och opassande skällsord mot kejsaren, ministrarne och hela nuvarande styrelsen. Allting kan öfverdrifvas och monsieur Rochefort har redan för längesedan inför hvarje opartisk läsare öfverskridit gränserna för det passande. De allraflesta tidningarne som uppstodo efter det Laterne börjat sprida sitt sken, dels som nära nog ordagranna kopior, dels som imitatörer, äro nu saligen afsomnade. De enda, som ännu äro qvar och som ha en större läsekrets, äro: Louis Ulbachs (pseudonymen Ferragus) La Cloche och Villemessants Le diable å quatre, men äfven dessa föra ett bekymmersamt lit. Palrics afskedade redaktör, Ernest DrColle, har börjat att utgifva ett nytt pohtiskt blad: Le Public, som tyckes komma att bli mycket läst, oaktadt pariserqvickheten redan begagnat sig af bladets titel för att säga, att den talar om — de frånvarande. Som Havins efterföljare i Sikäclees redaktion nämnes LEOn PIe, mångårig medarbetare i bladet. Teatrarne, af hvilka öfver hälften under loppet af sommaren upphört med sina föreställningar, ha nu åter öppnat sina portar. Stora Operan har återupptagit Ulugenotterna, med stor framgång och omvexlande med ÅHamlet, som om få dagar skall uppföras för 50:de gången sedan början af förra vintern. Christine Nilsson, som ännu alltid är den firade primadonnan, skall innan kort uppträda som Margaretha i Gounods Faust. Det enorma appointement som tillbjudits henne från London verkliggör sagan om prinsessan, ur hvars mun fölla perlor och diamanter hvarje gång bon öppnade den. Thedtre Lyrique, som en lång tid varit tillsluten med anledning af den förre direktörens cession och som derefter någon tid under sommaren slog upp sina bopålar i italienska Operans lokal i Salle Ventadour, har nu åter börjat sina föreställningar vid Place Chåtelet. Dot har lyckats dess nye direktör, den från de populära konserterna i Champs Elysses så fördelaktigt bekante Pasdeloup, att hopsamla de bästa af teaterns äldre krafter jemte flera nya, lofvande talanger och han har låtit uppföra Rossinis Barberare och HalGvySs Val dAndorre under mycket gynnsamma auspicier. Han ämnar med första låta uppföra Glucks Iphigenia i Aulis, hvilken opera ännu aldrig varit hörd i Paris. Theåtre francais ämnar innan kort återupptaga Ponsa rds Le lion amoureux, hvilken för några år sedan gjorde ett så kolossalt uppseende. Inkomsten af första föreställningen skall öfverlemnas till den komite,