Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 2

rubba status quo — men det är dock förargligt nog, att den ädle lorden sjelf sagt, det Preussen förr eller senare skall lägga under sig Tyskland och att Frankrike icke skall kunna hindra det. Dock, England spelar numera blott andra fiolen i den europeiska konserten och dess statsmäns kompositioner gå tillochmed mera i moll, än sjelfva v. Beust: röda bok, så vidt vi ännu känna den. , Eller kan man tänka sig någonting beskedligare, än denna förklaring af premierministern Disraeli till hans valmän: England har stort intresse af, att freden på fastlandet upprätthålles, men det försmår att gifva sig ett inbilladt sken af anseende och makt genom en inblandning i den europeiska politiken, hvilken skulle blifva dyr för detsamma. Men England har, såsom sagdt, gjort politisk bankrutt och nöjer sig med att vara en asiatisk stormakt. Märkligare än Disraelis beskedlighet i hänsyn till utrikespolitiken är derför underrättelsen, att den bekante store demokratiske skriftställaren John Stuart Mill, författaren till det klassiskt vordna verket On Liberty, vid valet i Westminster fallit igen för sin demokratiske motståndare Smith. Stuart Mill hade i tvenne tall, enligt engelska begrepp, uppträdt alltför mycket teoretiskt, neml.i det han förordat qvinnans valrätt och förordat en valkandidat, som veterligen var ateist, hvarmed ?,og af de goda engelsmännen tänka sig en ättling af den lede Satan sjelf. Valen i City ha varit gynnsammare för torierna och ministeören, än man kunnat vänta. De båda partierna ha neml. hållit hvarandra stången, i det tvenne liberala blifvit valda, Goschen och Crawford, samt tvenne konservativa, Bell och Twells. Baron Alphonse Rothschild och alderman W. Lawrence skulle såledas ha fallit igenom. Vidare har Disraeli valts och Horsman trädt tillbaka. Londons universitet har till sin förste representant valt Lowe. Manchester har bland trenne val föredragit en konservativ, i Portsmouth har den liberale kandidaten fallit igenom, i Nottingham ha valts tvenne konservativa kandidater. Besynnerligt är, att, oaktadt alla gjorda ansträngningar, reformligans skyddslingar och särskildt arbetare-kandidaterna, hvilka den nya parlamentsreformen skulle bringa in i Underhuset, öfverallt fallit igenom, endast med undantag för ligans hufvudagitator Beales, som valts 1 Tower Hamlets. Representanterna för ytterlighetsmeningarne ha ej funnit tillräckligt understöd, och hofsamheten hos det stora flertalet af Englands befolkning har åter visat sig. Men, skrifver en korresp., nu uppträder ej blott den rika adeln som kandidater, utan äfven en hel här af industriidkare och stora kapitalister, hvilka kunna i rikedom täfla med de främsta adelstamiljerna och önska att intaga en ställning i samhället. De strö hänsynslöst med guld omkring sig, der blott skuggan af framgång kan vinnas med guld, och eftersom vår industriösa tid skapat en stor mängd rika uppkomlingar, så hvimlar det af dylika på alla håll. Många skola ernå sitt mål, många skola förgäfves ha slösat sitt guld. Men slutet af visan skall bli, att penningpungen skall i nästa parlament blifva, om icke starkare, åtminstone icke svagare representerad, än i det sista och näst sista. Åt arbetaren och den kreditlösa talangen skola i början blott några tå säten medgifvas. På ena sidan penningens, traditionens och de inflytelserika förbindelsers tyngd, på den andra de nya valmännens efterlåtenhet i att begagna sin rösträtt. Det är först senare år förunnadt att kunna vänta någon genomgripande förändring i Underhusets sammansättniog. I Ungerns hufvudstad har den österrikiska delegstionen blifvit öppnad d. 16 d:s med ett kort tal af ordf., Kaiserfeld. Rikskansleren v. Benst var tillstädes och sade: Det har blifvit mitt värf att helsa den österrikiska delegationen i Pesth. Vi befinna oss denna gång i Ungerns hufvudstad, men i min egenskap af att vara gemensam minister (för rikets båda hälfter) kan jag göra anspråk på den äran att äfven här bjuda församlingen välkommen. Den omständigheten, att riksdelegationen möter just här, ger ett bestämdare uttryck åt rikets dualistiska författning; det är min öfvertygelse, att denna tvådelning icke innebär en svaghet utan snarare ett stärkande af det gemensamma band, som omfattar monarkien. Ungefär samtidigt med den österrikiska delegationen öppnades äfven den ungerska genom ett kort tal af ordf. Somsich, som sade institutionen med delegationerna vara en blott öfvergångsinrättning som måste med tiden undergå åtskilliga förändringar. I Spaniens hufvudstad ha gått oroande rykten om, att en resning egt rum i Murcia och att republiken blifvit proklamerad derstädes. — I allmänhet torde man dock ej böra lyssna till de många ryktena om oroligheter