Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 2

öppnat fönstret och pressade sin heta panna mot rutan; hon tyckte sig alltjemt känna Blåskäggs stora eldiga ögon hvila på sig, och midt ibland dessa hemlighetsfullt hviskande eller vildt brusande toner trodde hon sig höra denna röst med den sällsamma blandning af skämt och bitterhet, hvarmed han talade om den förlorade friden. Det var väl för Lillis upprörda själstillstånd, hvaröfver hon sjelf ej kunde komma till klarhet, att härpå följde dagar af nöjen och förströelser. Besök och återbesök inom tant Barbaras vidsträckta umgängeskrets upptogo nästan hela dagen; äfven gjordes flera utflygter i trakten. Dessa täta besök, umgänget med jemnåriga och återseendet af gamla älsklingsplatser försvagade småningom de första dagarnes intryck och återgaf henne åtminstone till en del hennes förra otvuagenhet. Detta kunde desto lättare -ske, då hon ej mycket påmintes om grannskapet, ty hofrättsrådinnan vidhöll orubbligt sitt beslut, att ej röra en sten af paviljongen; hon besökte aldrig mer denna del af trädgården, och omnämnde ej uppträdet mer med ett ord. Hon hade för afsigt att låta fienden fullborda sitt förstörelseverk så långt hans rättigheter medgåfvo, och sedan stödja återstoden af det lilla huset med en bakvägg. På så sätt hoppades