Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 2

naturligtvis segerjublet bland dess anhängare, hvilket kl. 1 nådde sin Åkokpunkt, då det blef bekant, att Salomons hade ett försprång af 1,066 och Gladstone af 896 röster framför sina resp. motkandidater. Från detta ögonblick intill röstningens slut hörde man oafbrutna hurrarop och ett alldeles döfvande larm på gatorna. Slutresultatet var, att Gladstone blef vald med 6,351 röster mot 4,661 och Salomons med 6,645 mot 4,342. Inom det liberala lägret firades utgången af denna valkamp med stort jubel öfver hela landet. I landsorten ha valen icke gått så lugnt för sig som i hufvudstaden. Tvärtom ha allvarliga tumult uppstått på flera ställen. I Balton kom det till handgripligheter mellan irländare och engelsmän, så att militären till sist måste skrida in. I Bristol stormade pöbeln från båda partierna flera hus och förstörde egendom till värde af 15,000 p:d sterl. Sjelfva provinsbanken hotades; men man lyckades likväl att rädda densamma. I Belfast blefvo fönstren inslagna på rådhuset. Valkandidaterna bestänktes med smuts, ja, man kastade tillochmed käppar och stenar efter dem. Till slut stormade pöbeln talaretribunen, så att kandidaterna måste gripa till flykten. Rådhuset förstördes, domrarne blefvo misshandlade, hela staden betann sig i den djupaste rörelse. I Cork nedref man den lokal, der protestanterna höllo sin gudstjenst; i Newport måste militären skrida in. Flera personer blefvo sårade och en fanns tillochmed dödad på valplatsen. Från England skrifves i öfrigt: Den 28-årige lord Sommerville har omkommit på en räfjagt. Den döde efterlemnar inga barn, hvarför titeln öfvergår på hans kusin Everard William, född 1833. En vid britiska hofvet ackrediterad beskickning från Saygid Majid, sultan af Zanzibar, har anländt till London. Den består af tvenne arabiska höfdingar af hög rang, sultanens geheimesekreterare och nio tjenare. Beskickningens ändamål är att arbeta för slafhandelns undertryckande på Afrikas vestkust. Storfurst Nicolaus af Ryssland har anländt till Frankrikes hufvudstad, hvarest han skall tillbringa vintern. Huru enfaldigt den kejserliga regeringens bandlingssätt mot tidningarne för den Baudinska saken varit, framgår till yttermera bekräftelse af domstolstörhandlingarne, hvilka erinrat, och med en giftig skärpa, parisarne om det blodiga statsstrecket af d. 2 December, hvilket blef den brottsliga grundvalen till det andra kejsardömet. Vi behöfva blott återgilva följande ur den högt ansedde advokaten Cremieuxs tal, för att läsaren skall inse hvilken obehaglig ställning regeringen beredt sig: Det är således, sade han, fråga om att fälla dom öfver d. 2 Docember; det är icke vi, utan j (rogeringens ombud), som dragen denna sak inför polisrätten; nåväl, låtom oss då döma öfver den! Ifiån 1789 tills nu ha vi i Frankrike haft 4 sorjagade kungar och 2 statskupper. Jag beböfver icke eriora om de fyra kungarne; de tvenne statskupperna äro den af d. 18 Brumaire (Napoleon I:stes) och den af d. 2 Dec, En, som är kejsardömet tillgifven (tidn. Pey.), bar nyligen haft det vadvettiga modet att skrifva dessa ord: Männen från d. 18 Brumaire och d. 2 Dec. skola icke tillåta, att makten spelas dem ur händerna. Låtom oss derföre, innan vi öfvergå till d. 2 Dec., omtala d. 18 Brumajre. Någon jomforelse är icke mojlig mellan de båda män, som företagit dem. Den ene år anförare för den italienska hären och för täget till Egypten, och efter statskuppen uppbär koneuletot, denna tidrymd, då yttre ära prydde den inre organisation, i hvilken vi ännu lefva. Och så kom kejsardömet, der man såg den man, som utgick från intet, kalla till sin kejserliga brudsäng en österrikisk erkehertiginna, under det hans yogre broder äktade en konungadotter. Var då d. 18 Brumaire förtjent af sådan storbet? I talen om den allmänna omrostningen; men huru många millioner röster förkunnade icke det lifslånga konsulatet och kejsardömet? Men brott kan ej utplänas och det största af alla brott är det, då soldaten bär händer på folkets representation. Och j, som talen om den syndaförlåtelse, som gisvita d. 2 Dec, lysenen till Historien, menniskosläagtets stora lärarinna! Generalen från d. 18 Brumaire hade forjagat folkets representanter 1799, men 16 år senare, endast 16 år derefter, förjagade folkets representanter honom, som blisvit kejsare, och de förjagade honom med dessa ord af Lafayette till Lucien: Såg eder broder, att bau skall skynda sig med att insända sin tronafsägelse, eller ock skola vi skicka honom hans assked; och en timme derefter erhöll kammaren underrättelse om tronalsägelsen. Och hvem var det, som ödmjukt öfverlemnade till kammarens ordförande denna tronafsägelse? Lucien, prins af kejsardömet, densamme som i sin egenskap af orlforande för semhundramannarädet med sitt lelvande ord understödt general Bonapartes hogförraderi. Se, så lyda Historiens, den stora Historiens lärdomar, som man döljer för Eder! En annan advokat, Emmanuel Arago, klandrade i bjerta färger det sätt, hvarpå statskuppen utförts, i det trupperna i Paris d. 4 Dec. med en råhet, som söker sin like, höggo in på folkmassan, som ej var väpnad. Och denna grymhet, sade han, utfördes med munterhet, åtminstone har statsministern Rouher i sitt liktal öfver hertig de Morny framhållit, att han med en viss munterhet åtog sig det fruktansvärda ansvaret för statskup