Göteborgsposten – 19 november 1868, sida 1

tidligt bevisa, att af Nynäsbanan ha deras kommittenter platt ingen nytta. Om vi Stockholmare inte hade Carl XII:sfesten att tala om, så vet jag sannerligen icke hvad vi skulle sysselsätta oss med. Först och främst är det en liten förströelse att vandra till Kungsträdgården — ÅCarl XIIIis torg är redan afskaffadt — och titta emellan öppningarne på brädplanket, som omgifver den blifvande Carl XII:s-platsen. Grundläggningen för statyen är redan färdig. och de stora stenblocken till fotställningen äro redan ditförda. Dessa block äro finhuggna vid Hufvudstas stenbrott och bestå af en utomordentligt vacker granit. Sedan man derom förvissat sig, så tager man i skärskädan timmeroch brädupplagen för de blifvande läktarne, två till antalet, i hvilka de kungliga personerna med sina uppvaktningar, diplomatiska kåren, svenska och norska statsråden och annat storfolk skola placeras under testen, ty det kan regna då, möjligen ock snöa, derom är man ense. Man tager i betraktande utrymmet för festen, man räknar öfver om utrymmet är tillräckligt för alla åskådarne — minst hälften af hufvudstadsbefolkningen —, man talar om gruflig trängsel, men beslutar att underkasta sig den för hjeltekonungens skull. Man tvistar om det är rätt historiskt att kung Carl på statyen framställts i pelsfodrad rock. Å ena sidan åberopas att han med detta plagg förekommer på originalporträtter. Man invänder å andra sidan: tycker man väl att Carl XII någonsin nyttjade pels! En konstförståsigpåare, som sett den gjutna statyen, påstår att kungens näsa är alldeles för stor, och underkänner bestämdt allt värde i inkastet att den stora näsan var en utmärkande egenhet i slägten. Man undrar vidare, huru den skicklige bystgjutaren Herholdt skall blitva belönad. Vasen eller Nordstjernan? Endera otvifvelaktigt. Han bär några utländska ordnar förut. Det intressantaste är, att på kanoner af malm, som konung Carl XII allernådigst tillegnade sig såsom trofber i Tyskland och som förvaras på Artillerigården här, återfinnes det Herholdtska namnet; en at Carl XII:s-bystens afgjutares förfäder har gjutit dessa kanoner. Meningen lärer icke vara att af landtregementenas offi cerskårer några representanter skola hitkommenderas ; alla som vilja hitresa äro välkomna. Man undrar (i förbigående) om ryske ministern skall mottaga inbjudningen och öfvervara festen. Samtliga teatrarne skola förherrliga hjeltekonungen, och om allt går väl, förbättra sina finanser. Festen hos Militärsällskapet blir utan, tvifvel lysande. Prins Oscar skall hålla äreminnet öfver tolfte Carl. Hvad Stockholms stad skall göra, som får en staty — en ny prydnad för staden — gratis, vet man icke, och stadens fullmäktige icke heller. Hos dem väckte någon vän af ljuset det förslaget, att staden skulle illumineras. Men det kom endast ljusstöparne till nytta. Föll således.