Göteborgsposten – 18 november 1868, sida 1

MUTV lighet med af gifvaren gjorda särskilda bestämmelser. Sjöfarten. Såsom ett bevis på, hur svår seglatsen denna sista tid varit i Bottenhafvet och Östersjön, kan, berättar P. T., anföras, att svenska briggen Hedvig Sophia, kapten Stridsberg, som för en månad sedan lemnade Sundsvall med last af bräder till England, först i förgår, enligt till Stockholm ingånget telegram, framkommit till Köpenhamn. Traasitoförbindelse öfver Sverige. I Helsingfors Dagblad för d. 7 d:s läses: Frågan om en transitoförbindelse mellaa England och Ryssland via Sverige synes ännu ej vara öfvergifven. För några dagar sedan passerade här eo engelsman till Petersburg, för att arbeta i detta syfte. Meningen vore, att få en ångbåtsförbindelse i gång mellan en svensk vinterhamn (Nynäs) och Baltischport, nära Reval, eller kanske Hangö. Bergadt fartyg. Ångf. Orion, som i Malmö provisionelt afhjelpt de skador, som fartyget erhöll vid dess senaste påsegling för att sedermera i vinter i Stockholm reparera, har på sin ditresa bergat en af besättningen ökvergilven, i marvatten liggande lastad slup, i närheten af Falsterbo ref och inbogserat densamme till Trelleborg. Ulnämning. Sundhetskollegium har d. 16 d:s till läkare vid länslasarettet och kurhuset i Cimbrishamn utnämnt och förordnat med. lic. A. Bergstrand. En tapper krigare. Det är endast förtal att den mer än semtioåriga fred som vårt land varit nog lyckligt att åtnjuta skulle ha förslappat våra krigare ock gjort dem mindre lämpliga för de värf, till hvilka de uppfostras. Vi behöfva ej gå långt för att finna bevis på, att än rinner blodet nog varmt inom den svenske krigarens ådror, för att den gamla beprisade svenska tapperheten ej skall behöfva komma på skam, och skulle man ej nöja sig med de från gemene man hemtade bevis, som vi skulle kunna ha att åberopa, så se här ett exempel på mandom och mod äfven af högre ordning. Det är Borås T:g vi ha att tacka för offentliggörandet af detta tapperhetsprof och vi låta derföre nämnde tidn. sjelf tala: Om ett misslyckadt försök till rån i grannskapet af vår eljest så fredliga stad, vet ryktet att i dagarne berätta. Vi vilja här meddela detsamma, utan att garantera för den absolata riktigheten af detaljerna, då vi sjelfva ej ega berättelsen från första hand. En här på orten för ollsallet vistande ung löjtnant R—2, boende på ett större landställe på ungefär J mils afstånd härifrån, bogaf sig helt nyligen en afton sedan mörkret inbrutit gående på hemvägen från staden. Efter att alldeles ostörd hafva tillryggalagt ungesåa halfva vägen, passerat ut öÖr backen i vagkröken samt ankommit till bäckjutan i hvars närhet tvärvägen stöter intill landsvägen, framrusade från nämnde tvårväg tvenne manspersoner, som der legat dolde, och ville med hotolse till lifvet tvinga hr R—z att aflemna sina medhafda penningar och dyrbarheter. Vår unge martison lät sig dock ej bekomma, utan sprang på bofvarne, endast beväpnad med en temligen tjock käpp, och tilldelade den ene af dem med käppen ett så kraftigt slag i ansigtet öfver näsan, att karlen stupade på fläcken. Härefter vände ban sig mot den andre, fattade honom med starka armar vid bröstet och vräkte honom i marken, hvarpå ban grundligen trakterade både honom och kamraten, som åter kommit sig före, med en varm och riklig portion prygelsoppa. Sedan vår hjeltes vrede och krafter under denna angenäma sysselsättning något mattats, lemnade han bofvarne på deras enträgna böner om nåd och förlåtelse, åter fria, hvarpå de väl kalfatrade lomade af, slokande som svanslösa hundar. Utan au taga någon vidare notis om dem, fortsatte löjtnanten i all sköns lugn sin väg till hemmet. Kapprodd egde, som vi förut omtalat, rum för någon tid sedan i Karlskrona mellan båtar tillhörande derv. flottstation och preussiska pansarkorvetten Arminius, hvilken någon tid tör reparations undergående varit intagen i docka vid Karlskrona, och vunno preussarne då segern. En dylik kapprodd anställdes ånyo den 7 d:s, dervid svenskarne blefvo segervinnare. En preussisk och 2:ne svenska roddslupar, hvardera rodd af 10 man, afgingo samtidigt från Kungsbron och efter en half timmas tid såg man först den ena svonska båten återkomma, 2 minuter deref ter den andra, och sist den preussiska, 4 minuter efter den första båtens ankomst. Den tillryggalagda vägen var 3 engelska sjömil ( en half svensk landtmil). Roddarne å ömse sidor syntes särdeles ifriga; mössor och tröjor hade blifvit afkastade, skjortärmarne upp vikna och svettdroppar rullade utför de väA.