Göteborgsposten – 18 november 1868, sida 1

paviljongen, skulle han måhända oaktadt sin vildhet kunnat förmås att afstå från sin föresats: förstörelsciden. Denna den unga flickans tankegång blef plötsligt afbruten af ett buller från grannens trädgård ; hon hörde tydligt att flera personer gingo åt paviljongen til, och att de plötsligt stannade framför den. Genom en springa i fönsterluckorna såg hon gestalten af en arbe: tara i förskinn, belastad med handtverksredskap. Derbredvid stog negren och en annan tjenare i livråe. Hvad kunde deras afsigt väl vara? — Ni skall få se, sade arbetaren skrattande, huru jag skall borra hål i i det gamla nästet, så att lifsgnistan snart slocknar ... Då lär väl käriogen der midtemot förstå, att hr Dorn ej låter skämta med sig, I samma ögonblick skakade väggen, på hvilken Orestesbilden hängde, af ett väldigt slag. Lilli ryckte ned bilden, och drog den bänk hvarpå dockorna tronade längre in i rummet. Omedelbart derpå följde utifrån än ett angrepp; under ett rysligt dån och brak löste sig ett stort stycke murbruk och störtade in i rummet. De ogenomträngliga dammoln som uppblåstes nödgade den unga flickan att flykta till dörren, men blott för ett ögonblick vek hon undan; taflorna måste ju